Här sitter jag, pakeraad i soffan.

Mätt och äcklig.

Även fast det mest bara blev majs,

känner jag mig enormt misslyckad.

Och äcklig.

Imorgon blir det träna som fan.

Även sit-ups ikväll.

Det blev lite halvt som jag trodde igår, ångesten gjorde att jag va tvungen att träna på kvällen, annars fick jag inte gå och lägga mig.

Idag var jag ute en runda med mamma och gjorde några ärenden.

Varför ska man alltid fika någonstans så fort man åker bort?

Nu var det lunch och man ska ju alltid äta lunch.

Mah paniken steg och jag försökte med att"jag är inte hungrig"

Så vi åkte vidare och gjorde några saker till och då kom frågan igen.

Och nu skulle vi äta ute. Jag som planerat att bara få i mig middag.

Tog en kyckling macka, åt halva resen fick jag inte i mig.

Va tvungen att säga ja andra gånger när hon frågade, vill verkligen inte att hon ska misstänka något.

Till middag idag blir det grönsaker och kikärtsbiffar. Stekta UTAN smör.

Nu har jag varit ute på en morgonpromenad.

Kunde ändå inte sova längre och orkade inte ligga vaken.

Det är en konstig sak. På min högra hand har pekfingret och långfingret domnat och det har inte försvunnit . Har känt det sen klockan sex i morse. Även fast jag har rört dom och bollat, men nej nej det sitter kvar. Vad gör man åt det?

Jag får helt enkelt bara inse

att denna världen är inget för mig

acceptera eller ge upp.

Jag och min mage är inte bästa vänner idag direkt.

Eller egentligen aldrig. Den bubblar och magknipar.

Den gör ont och den är jobbig.

Dessutom är den fet.

Min mage och jag = ovänner

Jag har ångest. Poff från ingenstans, sen är den där.

Det med ångest är att det går inte att vänja sig.

Det känns lika förjävligt alla gånger.

Sprattel i benen och jag vill bara träna som en idiot.

Eller slå, bita, nypa och sparka mig själv.

Allt i förtvivlan.

Ikväll känns det som en sådan kväll, jag komemr få träna hela kvällen och hela natten, ändå till den försvinner. och så lätt gör den inte det.

Kan inte helelr somna bort den, för det går inte att somna.

Har inte ätit något idag förutom två skedar vaniljyoghurt i morse.

Som antagligen försvunnit flr länge sedan.

Men gissa värdelösa jag. Det blev ingen joggingrunda idag, jag är fet och lat,

Det ändå jag gjort är att promenerat i en timme och sen som vanligt vardagsmotionen. Jag är inte nöjd, trots att jag inte ätit något.

Har två rostade mackor framför mig med ost och marmelad. Varför? jo för att mamma frågade om jag inte skulle äta kvällsmat. Då va jag tvungen att säga ja för att de inte ska misstänka något. Rostade mackor och gick upp på rummet, men hon såg att jag gjorde dem.

men tyvärr mamma, de hamnar i soporna dirket. Förlåt.

så dö snygga skor, lite dyra för min plånbok just nu men GEE MIIIIG!!

Nu ska jag sova, väldens äckligaste människa ska nu sova.

Fortfarande förhoppning om att inte vakna upp.

Men livet vill mig bara ont och därför kommer jag vakna upp imorgon och inse att jag fortfarande lever. Sucka, slå mig själv och skrika inombords, tills jag kan resa mig upp ur sängen, klistra leendet uppåt och genomlida dagen så att ingen märker nått.

Jag satte fingrarna i halsen nu ikväll, ett tag sen, men nu gjorde jag det. Jag åt en bulle, en oplanerad bulle och i och med det var den inte välkommen att stanna. Jag var helt enkelt tvungen.

Imorgon är det ingen mat, promenad och jogging på schemat.

/pusshej