Grattis till mig! Nu har jag kommit in i en depressionsvacka igen, eller igen jag är väll mer och mindre alltid det, men nu är det lite värre. För det första, om jag fastar hur fan kan jag gå upp i vikt då? Äckelkropp, äckelkropp äckelkropp hur normalt att man går upp i vikt när man inte äter. Hatar hatar hatar den, kul att man ska tvingas leva i dethär jävla fängelset, som om man inte hade haft nog med annat, då hade man haft ett problem mindre iallafall.

Hatar livet, ja nu låter jag jävligt bitter, men det skiter jag i. Hur mycket jag än försöker och försöker hjälper det inte, slaget kommer förr eller senare. Vad jag än gör... Hatar att folk känner att de kan behandla mig hur de vill, blir jag ens behandlad som en männsika? ibland känns det inte så, folk verkar inte tro att jag har några känslor, det bara kör över mig, vad det än handlar om.

Och de här kilalrna som man ska bry sig om hela tiden, varför inte skita i allt som har med män att göra. Det känns som det hade varit lättast då men nej änd gör man det inte. Jag vet att jag för länge sedan borde lämnat honom, sagt hejdå och aldrig mer hörts, för inners inne hade inte han brytt sig heller, för vi har inte den relationen med varandra. Men hur fan kan man lova något och sen bara skita i det. Jag går inte oberörd jag blir påverkad. och det gör så fruktansvärt ont att du knappt kollar på mig längre, säg för helvete att du inte vill ses mer, jag sa att det avr okej om du inte ville se smer för ett tag sedan, ändå ska du hålla kvar mig och plåga mig in i det sista. Vill man något så kan man ta sig tid till det, det är inte så att man har fullt upp i 2 fucking månader, tid finns alltid, det beror bara på vad man priotiterar och vad man vill. Så säg det rakt ut istället. Men nej, nu är väll för feg. Att träffa en man istället för en kille gjorde ingen skillnad, du är fan lika omogen.

och familjen, jag orkar inte alla problemen jag gör verkligen inte det. Men det är omöjligt att involveras när man redan är inblandad.

Tror att jag snart bara tar mitt pick och pack och länmnar allt detta. Jag tror jag behöver det, komma bort från exakt allt som finns i mitt liv just nu. Kanske skulle jag kunna läka mig själv, jag vet att jag egentligen behöver hjälv, behöver ha någon att prata med, men om jag lämnar och släpper allt, åker iväg långt borta, så kanske jag skulle kunna försöka att hjälpa mig själv, komma hur mitt destruktiva liv, bli glad och lycklig för en gång skull, annars vet jag inte hur länge mitt liv kommer fortsätta.