Åhh nu är jag arg, riktigt riktigt arg.

De bryr sig verkligen inte om mig alls.

Och jag måste bort härifrån så fort det bara går.

On nu ska jag bli smal. Riktigt jävla smal.

För jag tycker de tär snygg.'

Riktigt riktigt snygg.

Och jag ska bli det.

För jag bryr mig inte var alla tycker.

Alla är bara så avundsjuka för att de inte klarar att gå ner i vikt själv.

SMAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAL!

och så fort min lilla resa i januari är avslutad ska jag bort härifrån, BORT

Det hade varit trevligt om någon hade brytt sig lite någon gång

Men det är väll fär mycket begärt av mina "närmsta"

Idag har jag inte ätit nånting, och kommer inte göra det heller.

För idag är det en dålig dag, en jävligt dålig dag.

Jag vill ha tillbaka mitt gamla liv. men jag vet att jag aldrig kommer få det.

Och det gör allt så frukstansvärt smärtsamt. För jag saknar det. Riktigt mycket.

Även om jag inte var helt vän med min kropp då, hade jag så många andra saker som gjorde livet verkligen värt att leva. Jag var definitivt lyckligare då. Och jag vet att det jag aldrig kommer få tillbaka gör att jag aldrig kommer bli så lycklig igen. Det komemr alltid vara något som fattas, något som gör mitt liv meningslöst.

För jag har tillbringat hela mitt liv med det. Det har varit många motgångar, men det finns det emd allt. Men det har format vem jag är, och nu  går det inte att ändra på. Jag komemr alltid vara den, men att det aldrig komemr finnas med mig länge. Det gör ont, fruktansvärt ont. Det var inte ens jag som ville det, det var inte av egen vilja jag slutade. Jag tvingades att sluta, jag hade inget val. Det bara blev så och nu kommer jag aldrig få tillbaka det.

Men det som kanske gör mest ont, är att ingen bryr sig.

och det är väll dem som bara står vid sidan av och inte gör något, det är väll dem som är de värsta.

Ja, jobb hela helgen, därför inte så mycket uppdaterande.

Tog en långpromenad innan jobbet igår, skönt.

Och nu i helgen har jag i princip bara ätit en gång om dagen.

Ja, en skål med fil och frukt.

Hoppar frukosten hemma. sen är jag på jobbet hela dagen,

och då äter vi en gång. Helt perfa.

Måste inviga den nya vågen också.

Har inte vågat det än.

Men det ska jag göra snart.

Kanske imorgon eller i övermorgon.

Tillbaka till verkligheten, idag blir det jobb.

Dock kommer jag bara äta en gång idag och det blir nog bara fil eller nått.

Hade en bra jul igår, låtsades som ingenting, så var allt frid och fröjd.

Trodde jag skulle sprängas av julmat med spydde upp det.

Gick och la mig hungrig, och det har nog aldrig hänt en julafton tidigare.

För att försöka se lite positivt i allt detta skitet,

så kommer det faktiskt vara så att nästan alla komemr gå upp i vikt under jultiden och jag kommer gå ner :D

Jag måste verkligen verkligen härifrån.

Måste hitta en ny lägenhet.

Slippa resten av familjen.

Då kanske, kanske jag kan orka ta mig vidare.

För något stöd får jag aldrig va dem.

Vad det än gäller.

Den sämsta julen någonsin. Julen 2009.

Eller ja, julen 2008 ligger väll delad plats,

för det som hände just då precis innan julen förra året.

Men iår är det kaos.

Det bara skriks här hemma och jag orka inte mer.

Idag har jag suttit instängd på mitt rum hela dagen.

I vår familj har vi som tradition att äta den nylagade skinkan.

Mina föräldrar gjorde det, inte jag.

Gick ner sedan för jag har typ inte ätit något idag för att ta något.

Men då gjorde jag som vanligt något fel, så det slutade med att jag for uppför trappan, smällde igen dörren allt vad jag kunde utan att äta en bit.

Men ja, lika bra det, ingen ångest för maten då iallafall, snarare tvärtom.

Ett stort fett problem som vi har i familjen är att mina föräldrar tror alltid att de bryr sig och de är så himla duktiga och omtänksamma.

what lixom?

De bryr sig inte ett piss, ingenting.

De bara tror en jävla massa. Men vadå?

Tror de att de hjälper mig när de ignorerar en?

När de går runt och säger att allt löser sig utan att de anstränger sig det lilla minsta.

När jag behöver närhet som mest får jag det som minst.

Jag vet inte alls hur jag ska göra på julafton imorgon. Ska jag bara gå ner och låtsats som ingenting, att jag är så fucking jävla lycklig, för det verkar ju de tro att jag är. Skulle det funnits en tävling om de sämsta föräldrarna, hade de kommit till prispallen iallafall.

Hade jag haft en massa piller hade jag utan tvekan hällt i mig dem nu, och med ett leende på läpparna somnat in, för då hade allt blivit bra, då hade allt jobbiga försvunnit, då hade allt varit bra.