Samma visa åter igen, dessa jävla bakslag.

Jag vill verkligen inte mer.

Trots att jag har varit nere i den djupaste svacka under så många år försöker jag.

Men hur lätt är det när man gång på gång på gång för dessa bakslag.

vad har jag gjort för att förtjäna ett liv som detta???

En fråga som jag aldirg kommer få svar på, men att jag blir straffad är inget man kan gå miste på.

Jag hatar det ärcklig sjuka liv. Jag har gett upp hoppet på alla mäsnkliga varelser. Vad är det som gör att det är okej att såra trampa på mig varej gång jag försöker göra livet bättre.

Och tro mig jag förösker, jag försöker verkligen, men lyckas aldrig. Alltid alltid går det åt helvete, utan ett endaste undantag. hAR GETT UPP HOPPET OM LIVET OM ALLT. Livet kommer inte bli bättre, jag har verkligen instett det nu för så många gånger jag försökt, så åker jag ner till helvetet med huvudet föra, varje varje gång.

Haha jag fick en kommentar från en som undrade om jag verkligen ville leva. Klart som fan jag inte vill, känner hur din IQ flödar.

Hur många gånger har jag inte sagt att jag hatar denna världen? Jag måste vara född på fel jävla planet, för jag hatar alla mänskliga ting. Jag undrar om det finns någon människa i denna världen som verkligen inte vill såra mig. Jag tvivlar på det. Och jag ahr inte stött på någon hittills. Har aldrig haft någon som varit där, somstöttat mig som verkligen vill att jag ska må bra, nej det finns verkligen ingen. 

Idag fick jag upp en ny tanke, det gör ingenting för mig om jag är en av dem som dör i förtid. Hade jag blivit allvarlig sjuk idag, hade jag tacksam tagit emot det. nu vet jag att alla där ute, md eller utan sjukdom kommer bli rasade arg på mig. Att jag ska bvara jävligt tacksam att jag lever och har hälsan i behåll.

Men har man verkligen det om man kännt samma skit i 10 år?

Har man verkligen hälsan i behåll, är det inget att varit deprimerad i 10 år och fortfarande inte känt att livet har varit värt att leva?