Det går bara utför, jag är så sjukt fet.

Kommer inte kunna gå utanför dörren nu i sommar.

Kul, nej, men jag få skylla mig själv för ajg är så äckligt fet.

Jag hatar mig själv, jag hatar min kropp jag hatra min äckliga

mun som sväljer alla dessa miljoner kalorier om dagen.

Idag spydde jag igen, kändes som det blev för mycket.

Men när jag tänker efter va det inte så mycket jag hade

fått i mig. Har ändå klarat att inte spy på säkert en vecka iaf

innan idag.

Dock har jag inte tränat idag, inte sen fredags för att vara exakt.

Dock mitt i natten, vid 1-2 tiden. Lite hurtig kände man sig när

man sprang på löpbandet mitt i natten.

Veckan som kommer nu blir det träning 6 dagar, kanske 7.

Ska även göra övningar här hemma. Och det ända jag har i kylen

är 0 kalorier drickor, och någon frukt.

För nu tycker jag vikten står lite väl för mycket stilla.

Nu är jag nästan lite stolt över mig själv.

Jag har inte spytt på 2 dagar, och det kommer inte hända idag heller.

Man ska vara glad för det lilla.

För jag mår faktiskt mycket bättre av att inte göra det.

Tränade igår efter jobbet, har fått så sjukt ont i knät bara, hoppas det inte håller i sig för jag vill träna. Nu gjorde jag det ändå igår, och efter en stund gjorde det lite mindre ont. Men blir det värre kommer jag inte kunna det.

Hade gått ner 4 hg från igår iallafall, hyffsat nöjd.

Nu ska det bara fortsätta också.

Jag har planer, normala planer.

Framtida planer, om sådär ett halvår.

Det känns skönt att få känna sig lite normal ibland.

Tänk vad svårt det ska vara med att bestämma vad man ska göra i framtiden.

Alla jag pratat med säger samma sak, att de inte har en aning.

Men det kommer väll så småningom.

Dessa planer jag har är inget jätte stort, men en otrligt kul grej jag vill göra du innan man blir för gammal, innan man börjar plugga. :)

Jag har funderar mycket på att erkänna vad jag egentligen håller på med till de närmsta i min omgivning, för att få hjälp.

För jag vet innerst inne att det inte är normalt att slaviskt räkna kalorier i mat, och hur mycket man sedan behöver träna för att förbärnna allt.

Jag vet att det inte är normalt att gå i affären och handla mat som är lättspytt, för spy kommer jag göra, för jag är hungrig och sugen på allt, planerar köper äter spyr. För jag kan bara inte låta det vara kvar.

Jag vet egentliogen att det inte är normalt att spy flera gånger om dagen, vecka efter vecka, år efter år.

Jag vet att det inte är normalt att väga sig varje dag för att se hur många hekto man gått ner eller upp, heller inte planera matiintagen beroende på vad vågen visar.

Jag har tänkt många gånger att jag ska säga till mina föräldrar, fast först måste jag bli smal, vem kommer tro mig nu? men 30000 kilo övervikt. För bulimiker har ofta en normalstor kropp. Men samtidigt orkar jag inte att leva såär längre, för det har jag gjort nu i ungefär 5-6 år. Tror jag var 15 år första gången jag spydde med flit, när jag tryckte ner fingrarna i halsen för att få upp det jag nyss proppat i mig. 5 år av kräkningar.

Det har gått upp och ner och verkligen ner sedan jag flyttade hemifrån, för här behöver jag inte vara tyst när jag spyr. Hemma fick jag smyga rejält, eller planera så att ingen var hemma, men det var samtidigt svårt när man kände att man fått i sig för mycket och visste att båda inte skulle gå någonstans.

Men en ätstörd person har alltid många knep. Nu behöver jag inga knep för jag behöver inte dölja det för någon eftersom jag nu bor själv.

Egentligen hoppas jag bara på att bli så smal jag vill vara, att jag då kommer må bra, sluta spy, sluta hetsäta och hetsträna. Sluta få panikångest över mat.

Men det är väll vad alla tror? Och jag tror inte det blivit så för någon.

Det går fortfarande inte bra med maten.

Den kommer in och åker ut igen.

Fortare än fortast.

Handlar fortfarande maten efter lättast att spy listan.

Jag skäms, skäms för mig själv.

Jävla fetto, blir rädd, ser de andra att jag spyr.

Ser de att jag ska hem och proppa i mig all mat i korgen,

för att sedan hänga hulkandes över toaletten med tårar i ögonen.

Jag undrar vad jag håller på med egentligen.

För det är väll inte normalt, eller?

Jag vet inte längre, jag orkar nog inte bry mig heller.

Har iallafall börjat träna, mycket.

Sån är jag antingen inget alls eller varje dag.

Nu är det i princip varje dag.

Det är bra, träna träna träna.

Det är så skönt, så avslappnande efteråt.

Ingen ångest, bara ligga i sängen under täcker och njuta.

Utan att behöva hoppa som en galning med benet, för att bränna

lite av dendär maten som kanske stannat kvar.