Har vara iväg på en minisemster i en vecka nu.

Underbart va bara namnet, levde i nuet och älskade det.

Det var ingen vilosemsester utan en semester man hela tiden använder kroppen, och träningsverken som gjorde så ont att man knappt kunde röra sig var nästan det bästa, ett tecken på att man verkligen tränade.

Men denna korta resan har hjälpt mig otroligt mycket på ett sätt. Bara sådär, jag sökte inte och jag letade inte, men ändå kom jag fram lite till vad jag vill göra med mitt liv.

Jag börjde även fundera på kärleken, Kärleken jag skrev om i för några inlägg sden. Var det äkta eller blev jag kär i kärleken? Bara för att jag behövde uppmärksamhet ocg känna mig uppskattad och vacker.

Fast jag kom fram  till att det var nog äkta, det var jobbigt tung och svårt. Men nu inser jag att det va faktiskt bra att det blev så.

Jag tror verkligen på kärleken, men vi är i så pass olika stadier. Jag inser nu att mitt liv hade stannat upp på ett sätt samtidigt som jag hade låtit min ålder växa från 20 till 30.Det känns som att jag skulle stannat av, stadgat mig och skaffat ungar otroligt tidigt. Vissa vill det, all respekt till er, men det är inte jag.

Jag vill upptäcka, jag vill leva livet innan jag gör sådant. Men hade vi kommit fram till att försöka hade mit liv stannat. Jag är 20 år, jag har gjort så lite och vill göra så mycket och tillslut hade det inte funkat ändå för jag hade säkert känt mig instängd och frångad.

Det är lättare nu men samtidigt svårare, för ja det var/är äkta, det är svårt att inte få vara nära den man vill när det är det ändå man vill, att få kramas och aldrig vilja släppa.

Men jag kämpar vidare för om två veckor sticker jag ut i världen och reser. Kommer komma hem till försommaren, och då kan jag inte vara nära, vi komemr vara så långt ifrån varandra och jag kommer göra så mycket att jag hoppas tankar går åt andra höll och en dag är allt plötsligt glömd.

För att vi skulle ses igen ser jag inte som så stor chans, för jag kommer undvika honom, och eftersom våra åldrar är så pass långt från varandra kommer man inte träffas på andra ställen.

Men det känns rätt och det är det jag försöker fokusera på nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Känslan när man inte tror det kan bli värre och när det ändå blir det.   Den känslan är en vanligt återkommande känsla nuförtiden. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag orkar inte med all skit världen ger mig. Jag funderar om det står i min p...

Samma visa åter igen, dessa jävla bakslag. Jag vill verkligen inte mer. Trots att jag har varit nere i den djupaste svacka under så många år försöker jag. Men hur lätt är det när man gång på gång på gång för dessa bakslag. vad har jag gjort f...

Haha jag fick en kommentar från en som undrade om jag verkligen ville leva. Klart som fan jag inte vill, känner hur din IQ flödar.   Hur många gånger har jag inte sagt att jag hatar denna världen? Jag måste vara född på fel jävla planet, för jag ...

Att det kan göra så obeskrivligt ont att mista någon man älskar så fruktansvärt mycket. I love you more than words can describe <3 ...

Ibland undrar jag. Ibland undrar jag om livet är värt detta. Ibland undrar jag om livet är värt att leva med alla dessa bakslag. Ibland undrar jag om livet ska vara såhär svårt att leva.   Är det värt det med all skit man får tillbaka. Id...