Min lilla plan gick inte i lås idag.

Först skulle jag ut och jogga.

Vilket jag gjorde i morse, solen stekte, rktigt varmt.

Sen skulle jag hem och dammsuga mitt rum, var ett tag sedan.

Vilket jag också gjorde plus hela huset för att bränna lite extra kalorier,

Bra gjort.

Sedan skulle jag duscha, vilket jag också gjorde, ganska uppfräschande.

SEN skulle jag ligga och sola hela dagen och låta håret torka. Skulle bli en liten belöning eftersom jag sprang i morse.

Men nej nej, när jag var färdig duschad hade det helt plötsligt från att ha varit molnfritt till att himlen var full av halvmörka moln. Snacka om glädje dödare, så därför har jag legat i sängen istället för ute och sovit.

Och nu är jag lagom pigg/trött eftersom jag precis vaknar med samtidigt nada energi i kroppen och ryter åt alla som kommer i min närhet.

Sånt får man leva med. Idag har jag fått lov att äta en smoothie till middag, av pappa iaf, mamma vet nog inte än, men de ska äta nån köttsak och jag är ju vegetarian, så när smoothien är äten, har jag ätit cirka 400 kalorier idag, som jag tränat bor med jogging och städning.

Tog en cykeltur idag. samma runda som sist.

Den på 1,5 mil. Otroligt skönt.

Jag cyklade snabbare och snabbare och snabbare.

Det dämpade ångesten en hel del.

Kändes som jag kunde cykla i evigheter.

Imorgon har jag en joggingtur inplanerad.

Efter det blir det en dusch, och sola i trädgården.

I väntan på nästa slag..

Ätstörningar är bra allt konstiga.

Jag kan äta godis, men jag kan inte dricka mjölk.

Mjölk är ett big no no, inte ens en skvätt i teet.

Jag kan inte dricka juice, undantag egen pressad apelsinjuice.

Jag kan dricka alkohol, i viss mängd

Men jag kan inte äta något som är stekt med smör eller olja.

Jag har svårt att äta kex, men jag kan äta bröd utan problem.

konstigt konstigt konstigt, en del saker som är värre går bättre att äta än saker som har en mindre mängd kalorier, men som är 10000 gånger jobbigare att äta. Ibland undrar man hur saker och ting kan utveckla sig.

Just nu är sitter jag still känns det som. Jag vet itne när min ätstörning började men när jag avr runt 15 år skulle jag tro. Jag har provat och gjort väldigt mycket.

Jag har:

Hetsätit

Spytt

Svält

Tränat massor

Laxerat

Räknat kalorier

Varit vågberoende

Varit livrädd för vågen

Och säkert fler saker som jag inte kommer på just nu.

Hej jag hatar mig själv och min kropp mest över allt annat på hela jorden.

Fast det visste ni nog redan vid detta lagret.

I morse vägde jag mig och det var en förfärlig syn.

Jag äter helt fel och det är jag medveten om.

Men har man en ätstörning är det jävligt svårt att ändra på.

Ibland vill jag försöka, ibland bara skita i allt.

Men jag ska gå ner i vikt iallafall, mer mer och åter mer.

Jag ska väga mig varje dag och kämpa som fan.

Jag ska inte hetsäta mer, inte spy, inte äta godis !!!!

Träna massor och äta mindre än mest.

Snabbare än snabbast ska det gå.

Det känns som jag proppat i mig mat idag,

Har ätit 5 små mål.

Tänk att man ska göra det  varje dag.

Hlet sjukt, jag har gjort det idag, med stor ångest.

Aldrig att jag skulle klara det varje dag.

Räknade ut antal kalorier vilket blev 620.

I normala fall är det alldeles för lite(alldeles för mycket frö mig)

Hur ska man orka äta så mkt mat för att man ska äta normalt?

Sinnes...

Små kommentarer, det värmer !!

Natten till idag var hemsk.

Det var på natten det hände.

Skulle gå och lägga mig, eftersom jag skulle upp och jobba.

Men det gick inte.

Jag bröt ihop totalt och grät helt hysteriskt.

Värre blev det ju närmre klockslaget klockan kom.

Precis vid klockslaget var det som värst,

och det jag kände smärtan.

Hans smärta och mina smärta för exakt ett halvår sedan.

Hur jag då bara skrev rakt ut, hur mycket jag bara orkade.

Kunde inte hejda mig, det bara kom, och det var okej.

Efter ett tag kom pappa in till mig.

Vad jag behövde, men kanske lite försent.

Jag behövde ett stöd, en hand som visar att jag inte var själv.

För jag kände mig ensam, otroligt ensam.

Ångesten var skyhög och jag behövde hjälp.

Klarade inte att ta all smärta helt ensam.

Lugnade mig efter ett tag och släckte lampan.

Bara fyra timmar kvar till jobbet.

Nu har jag kommit hem från jobbet, duschat, hetsätit i mängder och spytt en hel del. Otroligt jobbig dag. Nu ligger jag i sängen och orkar nog inte ta mig upp härifrån mer idag. Imorgon är det jobb igen. Men förhoppsningsvis med mindre ångest, piggare, inte lika deppig (kommer bli svårt).