Nu har jag precis färgat håret. Lite blondare typ.

Det luktar verkligen illa att färga håret.

Ja jag gjorde det själv.

Min frisör sa att de va bättre jag gjorde det hemma för att den färgen de använder på salonger är så sjukt stark och förstör håret mer än om man bleker det hemma. Men detta är bara om man bleker det, inte om man färgar det mrökare.

En sak jag tänkte på när jag stod där framför spegeln.

Mina kinder har blivit mindre.

Man ser kindbenen tydligare och det faller en skugga under.

Nu går kinderna innåt.

Sjukt snygg säger jag bara

Läs itspam.blogg.se

Hon skrev ett inlägg om binnikemaskar.

Skulle ni kunna göra något sånt för att bli smala?

När jag läste den tänkte jag bara fy fan vad äckligt. Att jag gör vad som helst urom det för att bli mindre. Verkligen vad som helst annat. Har alltid hatat maskar och ranken på att de lever i en. Uhä?

Sen kom jag och tänka på en sak. Jag har gjort många saker jag aldrig trodde att jag skulle göra. Allt för att bli smalare. Men jag gjorde det. Det känns bara som när man blir så desperat för att bli smal kan man göra i princip vad som helst. Allt för att det ska funka och gå fortare.

Vaknade tidigt idag med. Sover ofta inte längre än till 8-9.

Kommer ihåg när jag gick på högstadiet, då sov jag ofta till

ett på dagarna. Kunde säkert sova längre, men man måste ju gå upp nångång.

På ett sätt är det skönare att vakna tidigare, för dagen försvinner inte så snabbt. Men nu är jag alltid trött, men kan inte sova. Lite jobbigt.

Och som sagt hjälper inte mina sömntabletter heller. De är för svaga.

Hela kvällen igår och idag har jag mått illa. Jätte illa. Mne inget händer. Vill bara stoppa fingrarna i halsen, men nu är det inte maten som är prblemet. Jag mår inte illa av att jag proppat i mig mat, utan antagligen ännu en konsekvens av influensan. No fun, nu ska jag nog vila lite.

Hela mitt lov går åt till att tillfriskna från influensan.

Inget vilande och ta det lungt så sätt mot skolan.

Bara vila så att man blir frisk.

Det sämsta med lovet är att jag alltid måste äta middag. Ikväll blir det färsk pasta med kalkon i nån pastasås. Jaha kul, både pasta och sås.

Jag ve tinte om jag klarar det, men jag måste. Det sista de få bli är misstänksamma för det har hänt för många saker som tyder på det, som de inte borde veta. Så för att misstankarna ska försvinna måste jag äta när de ser. Istället har kompenserar jag till middagen.

Har inte ätit något än och koemrm inte göra det förräns middagen.

Nu måste jag vila och hoppas jag blir friskt snart, Blir galen. Hatar att vara sjuk. Orkar lixom inget

Ja, precis så va min kväll igår.

Jag hade gråt-maraton.

Flera timmar satt jag och grät på mitt rum.

Ensam.

Visst har jag gråtit mycket innan,

men inte så länge i ett sträck.

Ingen kom och tröstade heller, och låtsades som de trodde jag sov.

När man behöver nått som mest,

får man det som minst.

Jag begär inget, tyck synd om mig.

Bara en kram nån gång ibland när jag behöver det.

Bara som en liten tröst, så att jag vet att jag inte är själv.

Men så känns det nu.

Jag är utlämnad ensam till världen.

Jag blir tårögd så fort jag tänker på det.

Tårarna är alltid nära.

Jag kommer verkligne aldrig glömma det.

Jävla piss piss piss.

Jag orkar inte.

Det var det ändå som betydde nått, men ändå skulle det tas ifrån mig.

Nu snöar det igen. Den bara vräker sig ner från himlen.

Ma kan inte tro att jag var ute och joggade för en vecka sen.

Då kändes det som vår. Solen sken, fåglarna kvittrade och det var hyffsat varmt.

Och nu en vecka senare ligger det nu 5-10 cm snö och den fortsätter bara att höjas. Så nu kan jag inte jogga längre. Jag som skulle komma igång på allvar nu och inte bara då och då utan rejält regelbundet. Men nu är det cp kallt och massa snö och jag är sjuk.

nej, allt går emot för en joggingtur.