Idag, hittils och klockan är 18.03 har jag inte fått i mig något vettigt.

Några godisbitar är vad jag ätit.

Jävle fetto, det kan jag proppa i mig när jag sitter ensam i mitt mörka rum.

Sjukt skabbig, jag vet.

Så sjukt korkad är jag också, om jag ska få i mig något är det bättre jag äter riktigt mat, elelr om det inte går en frukt iallafall. Men nej d tar jag godis, vilket gör att jag inte kan äta någon mat idag fast jag mår piss för då blir jag ännu tjockare och ångesten kommer välla fram.

Nej, det blir inger mer idag. Eventuellt en pepsi MAX

Min kompis sa till mig för cirka en vecka sen att jag är en levande smailgubbe som springer runt och gör alla glada.

Omedvetet gör jag allt för att inte visa hur dåligt jag mår. Hemma är det en anna sak, då är jag nästan alltid ledsen och gör mest ingenting. Så fort jag är utanför dörren försöker jag dölja allt på bästa sätt.

Varför gör man det?

Det funkar ute, men så fort jag kommer hem faller jag ihop för jag orkar inte mer rent psykiskt. Det går inte att hålla uppe allt.

Klockan är halv 4 och jag har knappt gått utanför mitt rum idag.

Bara till toaletten som är max 2 meter utanför mitt rum.

Allt känns så meningslöst idag, meninsglöst att jag lever.

Ingen förstår nog inte riktigt hur dåligt jag mår. Det är bara lite mer än två månader sen det hände och alla verkar tro att det ska ha gått över nu.

Ingen förstår nog inte hur mycket du betydde för mig <3

Drömma och fantisera.

För ett bättre liv.

Bara i några sekunder.

Få känna hoppet.

Att få ett litet lyckorus.

För att i nästa sekund,

inse att det aldrig kommer bli sant.

Jag vill ge upp livet.

Kände att jag behövde ett litet uppehåll.

Så nu har jag haft det.

Känns som jag överäter hela tiden nuförtiden.

Jag vet inte om det är inbillning eller verklighet.

Ska nog börja skriva upp så jag vet.

Eftersom ångesten för att jag fått i mig för mycket smyger sig på.

Fick en kommentar i matsalen idag. Åt lunchen, så sa en klasskamrat att hon ville ha ett knäckebröd och ville att jag med skulle ta. Typ sällskap..hum? Så sa jag att jag inte ville ha för att jag blev mätt på maten. Då sa en andra "blev du verkligen mätt på det lilla?"

Jag som tyckte att jag åt cp mycket och fick hjärtklappningar för att det just så blev too much food. Enligt mig

Jag har gjort en sak som jag inte trodde att jag skulle göra. Det handlar inte om maten, men man kan väll säga att jag rensat bprt det jobbiga i mitt liv. Men trots det känns det inte bättre.

Ska åka iväg nu i helgen.

Ska bli skönt att komma bort lite.

Men samtidigt så är det där med maten.

Äta ute. Alla äter samtidigt.

Ma komemr inte undan från någon måltid.

Alla ser en.

Få se hur det går helt enkelt.

Just nu är det massa skriverier om att Lindsay Lohan rasar i vikt.

Okej, man ser att hon har gått ner,

Men låt henne göra det lixom, de tät ju hennes problem isåfall.

Inte hela världen. Låt henne vara lixom.

Alla har faktiskt privata saker, även kändisar.

Här kan ni läsa en artikel

http://www.expressen.se/noje/fredag/1.1471688/skadisen-lindsay-lohan-rasar-i-vikt

Hur mycket ska man orka egentligen?

Det känns bara som att man blir prövad hela tiden för att se hur mycket en människa orkar.