Helg igen, inget händer.

Jo jag jobbar.

Annars är det total snöstorm ute, helt kaos är det.

Säkert en halvmeter nu.

Och här brukar det inte snöa typ.

Ja ibland undrar man över vädret.

Jag vill bara ha vår så jag kan ut och börja jogga.

Hur ska jag kunna jogga i en halvmeter snö??

Och jag sitter bara och skrattar.

Skrattar för det är så sjukt tragiskt.

Hur en människa kan vara så elak,

och riktigt sjukt jävla pantad i huvudet.

Samtidigt som det hon gjorde var så sjukt tragiskt( korkat tragiskt, inte som att ha dött eller nått) är det så sjukt elakt, pantat, ja alla orden i världen för denna betydelsen.

Så samtidigt som det är tragiskt, tragiskt att en människa är så är det så komiskt.

Herregud säger jag bara

För tillfället har jag inte så mycket att skriva om.

Motivationen är bortblåst, men den kommer nog snart tillbaka,

Jag mår bättre nu, efter resan, för den var underbar.

Jag var sysselsatt i princip hela tiden under två veckor.

Vilket inte ha gett mig tid till att tänka.

Inte tänka, eller gräva ner mig i jobbiga saker.

Utan bara fokuserat på det "ytliga".

Och eftersom jag mpr lite bättre har jag inte så mycket att skriva om eftersom jag är så pass privat här i min blogg. Men jag kommer tillbaka inom några dagar. Det känner jag på mig. För nu är jag hemma och har massor med egentid. Vilket betyder att deppet snart kommer att komma tillbaka. Och då kommer jag få massor att skriva om.

Jag behöver hitta på något för att inte få så mycket tid över tillatt tänka. Och jag vet precis vad det kommer vara. För jag känner ändå mig själv ganska väl.

Det börjar närma sig våren, vilket betyder mindre kläder att gömma sin feta äckliga valkiga kropp bakom. Jag komemr väga mig, mäta mig, räkna kalorier, motionera som in i, fuska mig igenom måltider, hoppa över måltider, träna i smyg. För så kommer det bli. För det har hänt så många gånger under alla dessa åren med de cp tankarna i huvudet.

För jag vill straffa mig själv för allt...

Just nu ahr jag fyllt upp och hinner inte alls uppdatera.

Men det kommer ett inläg i helgen, håll ut!

Tillbaka i Enormt kalla Sverige.

Mer uppdatering imorgon,

och tack för fina kommentarer!!

Nu ska jag ut på äventyr.

Tillbaka om två veckor.

Sköt om er.

Att aldrig ha någon som alsrig riktigt förstår,

är fruktansvärt frustrerande.

Att aldrig kunna dela sina tankar till någon,

eftersom de tycker sakerna är bagateller.

Saker som jag mår oerhört dåligt av,

saken som får mig att vilja ta mitt liv.

Att aldrig ha någon där,

äe jobbigare än man tror.

Shit vad det har blivit kallt ute, fryser ju ihäl innomhus.

Hur ska jag då överleva utomhus?

Jag har dock ingen aning.

Det blir filtar och mjukiskläder, sockar duntofflor och allt som går att ha.

Jag vill ha sommar och sol, och massor av värme.

Plus att detta sommaren kommer jag ju vara smal.

Perfekt smal.