Nu är klockan 19.02 och jag har knappt suttit stilla på hela dagen.

Va i stan och letade studentkläder, intet jätte lyckat resultat.

Men något plockade jag med mig hem.

Så än så länge har jag sprungit 4 timmar i stan och varit ute och joggat i 30 min, det som väntar är cyklingen. De ska ske, men först blir jag tvungen att äta middag eftersom jag inte hade skola idag, så kan jag inte skylla på att jag ätit där. Och eftersom mamma va med i stan vet hon att jag inte åt något större som lunch eller middag där.

Vi ska äta tacos. BLÄ. Har aldrig varit så förtjust i tacos, men eftersom de vet det kanske jag kan komma undan med att äta mindre. Plus att jag ska bli vegeterian nu, eller börjar så smått. Så köttfärsen äter jag inte, vilket blir att jag bara äter sallad tomat lite avokado och lite lite skal.

Fettokänsloena är skyhöga idag.

Vart jag än vänder och vrider på mig är det fett överallt.

Jag är till och med fet för att få på den största klädstorleken som finns i hela världen.

Plus att jag kan säkert vara emd och tävla i Guinness rekordbok om världens fetaste armar. HATAHATAHATAHTATAHATATAHAT mina armar, så sjukt skabbiga feta äckliga pissarmar.

Nu är jag ledig från skolan resten av denhär veckan.

Igår promenerade jag och joggade.

Idag är det planerat att både jogga, promenera och cykla.

Man ser att mina ben börjar bli lite mindre. Observera mindre, inte små. De är gigantiska ändå. Även några revben syns.

Men känner jag mig smalare för det? NEJ, inte på långa vägar.

Har bråkat med mina föräldrar också. Eller ja, bråkade och bråkade, inte bårkade, äsch vet inte hur jag ska förklara det. I förrgår började det. Och de eller jag har knappt sagt ett ord till varandra. Det som sårar mest är att de inte ens försöker. De varken pratar eller kommer och tröstar mig när de ser att jag inte mår bra. Men jag är van att vara ensam, så skit samma. Visst, mina föräldrar har alltid stöttat mig, men på fel sätt.

Jag är nästan helt säker på vad min mening med livet är.

Jag lever endast som testperson för att se hur mycket en människa klarar av innan det verkligen tar stopp. Så känns det iallafall. Alltid händer det saker i mitt liv som gör att allt vänds upp och ner. När jag väl tagit mig igenom dessan och mår hyffsat bra kommer nästa slag. Jag pratar inte om att jag inte får det jag pekar på eller att min favorit mat inte serveras varje dag. Slagen är mycket värre än så. Det känns inte som det är meningen att mitt liv ska bli bättre, det känns som jag testas. Hur många smällar jag klarar av innan döden blir ett faktum. Gång på gång slår livet mig med knytnäven rakt i ansiktet och bara skrattar.

Därför känns det som meningen med mitt liv, är att jag bara ska testas.

Jag är nog mycket trasigare på insidan än vad alla tror.

Söndersliten hade varit ett bättre ord.

Jag vet inte vad jag väntar på,

lite lite tröst och jag hade inte känt mig så ensam.

Jag tror att jag väntar, med hoppet som ändå stöd, att livet kanske möjligtvis skulle kunna ändra sig iallafall till en aning bättre.

Bara för att det var lite mer än fyra månader, beter sig alla som det inte har hänt. De verkar inte som de fattar att detta verkligen inte har lämnat mig än. Fortfarande tänker jag på det säkert flera timmar om dagen och de dagarna jag inte gråtit över det här sedan de hände kan nog räknas på en hand. Det jag levde för togs bort från mig, men ändå försöker jag ta mig igenom dagarna så gott det går och försöker dölja hur jag egentligen mår. Även fast jag bara vill dö på snabbast möjliga tänkbara sätt. Just nu känner jag för ingenting, varken att försöka elelr kämpa, eftersom alla verkar tycka att då var evigheter sedan.

Jag är allt utom hel.

Såhär ser Lindsay Lohan ut nu förtiden.

Det tog knappa 3 dagar att gå ner 1 kg.

Grattis till mig som är ett kilo smalare.

Eller för att vara exakt 1,3 kilo smalare.

Men kommer räkna det i hela kilo.

Om jag fortsätter såhär kommer jag tappa runt 2-2,5 kilo i veckan.

Vilket blir cirka 10 kilo till studenten, och det får jag väll vara nöjd med.

10 kilo och då räknar jag kanske något misstag.(Om jag "råkar" överäta eller tvingas i mat)

Har gått en promenad idag och ätit cirka 150 kalorier.

Imorgon blir det nog en joggingrunda, för då ser ingen i familjen att jag gör det och då kan jag jogga i helgen också.