Har gått och blivit sjuk IGEN?

Tycker alltid jag är sjuk nuförtiden. Det som gick då bra på löpnigen igår.

Skulle verkligen komma igång och pressa mig till max nu.

Men icke, vilar idag, men imorgon skiter jag nog i hur jag mår.

Springer ändå.

Mår skit, humöret är i botten och tårarna nära.

Det är inte speciellt, känner bara såhär.

Eller jo, det har lite med honom att göra.

Han hör inte av sig, jag vill.

Maktlös till tusen.

Känner mig äcklig och värdelös.

Klart ingen vill ha någon  som mig.

Var ute och joggade idag,

Pressade mig till tusen.

Sprang en runda snabbare än vad jag någonsin gjort.

Till och med när jag åt och tränade normalt.

Men idag pressade och pressade jag mig.

Ännu mer, mer, mer...

Det kändes bra då, nu ahr ångesten landat igen

Och jag orkar inte mer.

Jag orkar inte.

Varför kan livet inte bara börja samarbeta.

Bli lite bättre.

En liten ljusglimt kan väll skymta förbi.

Men icke, aldrig i mitt liv.

ALDRIG ALDRIG ALDRIG

Åt frukost idag och började därefter att städa mitt rum,

så ångesten skulle hålla sig borta.

Åt inget mer förräns till middagen.

Pasta, getost, nötter och grönsaker.

Tog två gånger.,

Ett fett pasta berg.

Planerade att jag skulle spy.

Hade jag inte haft det alternativet hade jag aldrig ALDRIG vågat sätta i mig all den pastan.

Men nu har jag det och då blir det alternativet just det,

Det är så lätt när man sitter där just då och vet att allt ändå snart kommer försvinna ut.

Och jag hatar att jag kan det.

Jag hatar att jag någonsin började med det.

Jag hatar att jag inte kan sluta.

Jag vill vill vill vill så gärna-

Men det går inte.

För den makten ha   r jag inte.

För i detta krävs det två beslut.

Två beslut från två människor.

Inget jag kan bestämma själv.

Känner mig så maktslös.

För jag vet att allt hade blivit bättre då.

Jag vet det bara, för då hade jag börjat kämpa på riktigt.

Försökt kämpa så allt hade blivit så bra som möjligt.

Kämpat till jag älskade mig själv.

Kämpat och gett allt.

Bar du hade blivit min.

Helgen har varit helt underbar.

Jag har träffat killen och träffat min kompis som flyttat, utgång på det.

Förskt att leva nomralt, matmässigt, men det gick inte bra.

Det känns i principt omöjligt.

Idag har jag ätit ett mål mat. Ändå har jag kännt mig proppmätt hela dagen.

Det går lixom inte över. Fet känner jag mig också.

Äckelkänslorna väller över mig.

Imorgon blir det ännu mindre mat och en joggingtur.

Dock lite vila så jag rokar jobba sen,

Idag har det mest varit en bläää dag!

Jag tog mig i kragen, lite iallafall, för en kort stund.

Jag satte på hög musik, favoritmusik.

Började städa, plocka undan, göra allt jag tänkt göra.

Ta tag i allt detdär som kännts jobbigt för det var mycket.

Nu har jag gjort det. Nu bäddar jag enr mig in sängen.

Jag mår dåligt, man få må dåligt,

Visst kan man må onormalt mycket dåligt.

Kanske behöver jag hjälp.

Men sånt erkänner man inte för sig själv och tar aldrig det steget dig.

Nu ska jag iallafall ligga här resten under kvällen och förska radera omöjliga tankar.

Nej jag orkar inte kämpa längre, jag orkar verkligen inte.

Jag misshandlar mig själv innifrån och ut, och tvärtom.

Jag mår piss, tårarna rinner fortfarande som en flod.

Jag hatar det här så hävla mycket att jag bara vill gå och dränka mig själv.

Hoppa från en bor.

Stycka mig i bitar.

Svälja en jävla massa tabletter.

Springa framför ett tåg.

Skjuta mig i huvudet.

Vad som helst bara jag kommer härifrån, slippa allt.

Enkel lösning, sjukt lockande.