Behöver skriva av mig känner jag, annars kommer jag göra nått radikalt snart.

Som att kasta glas i golvet, slå på mig själv det hårdaste jag kan

eller ta i sönder något jag verkligen tycker om.

Ångest på hög nivå, och jag msåte hantera det på nått sätt,

och jag försöker vända det att det blir nått bra. Som nu att skriva istället.

Jag vet inte om inlägget blir långt, eller kort.

Jag vet bara att jag kommer skriva.

Skriva tills jag inte har mer att skriva eller tills fingrarna strejkar.

Sitter och gråter just nu, eller nej nu har jag ett litet uppehåll.

Men störtbölade för en minut sedan.

Jag vet att jag snart inte orkar mer, att jag snart kommer ge upp.

Bli apatisk och bara skita i allting.

Jag gråter varje dag nu, exakt varje dag. För jag orkar inte.

Jag orkar inte bli enrtryckt av andra längre, jag orkar inte jaga folk.

Jag pallar inte att alla ska behandla mig hur de vill.

Det känns som om jag har nån energi runt mig som alla jag träffar känner av.

En energi som talatr om att alla kan behandla mig hur de vill, fär det spelar ingen roll.

Jag är ändå förstörd.

Så bara fortsätt att trycka ner mig mot botten som jag redan är krossad mot.

Jag tror alltid jag nått det lägsta, tills nästa spark kommer och jag faller lägre.

Lägre till det omöjliga. Så långt att jag mentalt inte lever snart.

Läste om en tjej som dog nyss av hjärnhinneinflamation och det gick tydligen fort.

Jag känner endel som kände henne, och visst jag berördes.

Hon verkade vara en omtyckt, glad, hälsosam och positiv tjej.

Och i samma sekund önskade jag att det istället hade varit jag.

Då hade ingen kallat en egoistisk om man hade tagit självmord.

Då hade det funnit en anledning.

Många tycker säkert att det är hemskt att jag skriver det här.

Men det hade varit bättre de tog mig istället.

Varför någon bra istället för en dålig.

En som inte behövs, en som inte bidrar med något.

En som ändå vill lämna jordelivet.

En som inte hade saknats av någon.

En som blivit ersatt av andra, så min betydelse inte finns längre.

Fortsätter det såhär, så vet jag att slutet snart är nära.

För jag orkar inte gråta varje dag.

För jag orkar inte känns mig värdelös.

För jag orkar inte bli sårad på gång efter gång.

För jag orkar inte ta emot dessa psykiska slagen och sparkarna länge.

För jag orkar inte längre.