Man kan skada sig själv både psykiskt och fysiskt.

Andra kan skada en psykiskt och fysiskt.

Själv tycker jag inte att det ena är värre än det andra. Ord kan såra lika mycket som ett fysiskt slag. Ord kan ibland till och med vara värre. Dock ska ingen människa behövas utsättas för något av det, varken beroende på kön, ras, hudfärg eller tycken. Något alla borde skonas ifånr, smärta, oavsett om det gäller fysisk eller psykist smärta.

Själv har jag skada mig själv, jag skar mig själv i armarna, händerna, höften och något på benen. De på armarna är värst. De syns, och de kommer inte försvinna. Håller just nu på med att leta upp om det finns något ställe här i Sverige som skulle kunna ta bort dem, iallafall göra dem mindre synliga.

Många frågar mig vad jag har gjort på armarna, och vad svarar man? En frågade mig om jag hade katter hemma? Jag hatar när folk gör det, just för att jag skäms så, för att jag inte vill att folk ska dömma mig innan de har hunnit prata med mig.

Men jag vet, alla är ju bara människor, och människor är nyfikna. Alla är det och därför kommer de där frågorna. Så fort någon frågar blir jag så sjukt osäker, blir röd som en tomat i hela huvudet, börjar svettas och skaka. För att jag skäms, för att folk kallar en EMO. För att folk tycker man är dum i huvudet. Men ingen som någonsin har varit i samma sits förstår hur otroligt ångestbefriande det var att skada sig själv, att bestraffa sig själv. Även om det i nästan alla fall inte var ens eget fel, men det tyckte man då.

Jag har slutat nu, jag gjorde det kanske under en period av två år,13-15 års ålder. Under de värsta perioderna kunde det hända flera gånger om dagen, flera dagar i veckan. Det kändes så bra just då. Men efter blir det bara konsekvenser. Såren kan bli inflamerade, det var en pina att duscha för de sved, var alltid tvungen att använda långärmat så att ingen skulle se, de skavde alltid mot kläderna och nu tiden efteråt, ärren. Ärren som inte försvinner, ärren som alltid syns, ärren som jag besväras av något så fruktansvärt av idag.

Som sagt har jag slutat för ett antal år sedan, jag har hittat andra metoder till exempel att sätta på hög musik, då brukar jag lugna mig ganska fort. Så till er andra där ute som skadar er, sluta nu. Hitta andra sätt, för det är inte värt det, det är inte DU som gör fel, absolut inte ditt fel, även fast du tycker det just då. Du kommer kanske ångra dig en dag som jag. Som förhoppningsvis kommer hitta ett sätt att göra de mindre synliga, men ja jag får betala för det också.  Det är inte värt att skada sig själv.