Jag tror att jag har gått och blivit en shopaholic.

Min syster sa det igår, halvt på skoj givetvis.

Tänkte på det när jag var påväg hem.

Det har jag nog blivit.

Jag handlar massor.

Hela tiden

Visst jag har pengarna så jag kan göra det och jag slutar när jag inte har tillräckligt.

Men dålig på att spara, tänker inte så långt.

Och så började jag fundera på varför, så intresserad har jag inte varit av kläder tidigare.

Men visst, det kan man  ju bli helt plötsligt.

Samtidigt är inte detta likt mig, inte så mycket.

Mebn jag tror jag vet nu.

Jag tror jag handlar för att jag mår dåligt.

För att handla gör mig lycklig, iallafall för stunden.

För att det är kul, lite socialt och omväxlande mot att jobba.

Kul att kunna handla för helt egna pengar som man jobbar ihop själv.

Som sagt, lycklig för stunden.

Känns som jag försöker fylla ut ett tomrum.

Men det blir aldrig fullt, och det känns bara bättre för en stund.

Försöker inbilla mig själv, att jag mår bra.

Trots att jag inte gör det, trots att shopping aldrig kommer att fylla ut de tomrummen jag är i stort behov av att ha för att må bra, för att kämpa för att leva.