Jag har kommit fram till en sak idag.

Att innan jag kan göra vissa saker måste jag läka andra sår som står ivägen.

Det är därför jag kommer någon vart. Trampar på samma ställer dag efter dag.

För när ena såret är läkt kan man börja jobba med nästa.

Alla behöver någon.

En kompis, en pojk/flockvän eller en familjevän som alltid finns där.

Som man jag stötta sig emot när något blir jobbigt.

Någon man kan prata med, utan att skämmas, utan att dölja saker.

Någon som tar emot en när man faller.

Någon som sträcker ut en hjälpande hans utan man bett om det.

Någon som ser en.

Någon som respektera en, och stöttar en.

Har man inte någon sådan tar man ut allt på sig själv.

Och det är precis det jag håller på med.