Tänk att livet kan vändas upp och ner på mindre än en minut.

Det har säkert hänt de flesta någon gång i livet.

Från att allt har varit bra tills i botten.

Skrev om en kille får några dagar sen, vecka?

Ja, som jag visste. Det blir antagligen inget.

Vi pratade idag, han och hans ex har problem.

Allt är alltid för bra för att vara sant.

Såhär blir det alltid,

Vad det än gäller.

Alltid kraschar allt till botten.

Inget verkar vilja få mig att må bättre, att lyfta upp mig igen.

För jag vill ha ett bättre liv. Jag siktar inte neråt.

Jag försöker. faktsitk. Jag försöker.

För jag vill inte bara ligga hemma och jämt vara ledsen.

Att tycka livet är piss, jag vill nyttja mitt liv mer än så.

Men när man hela tiden, knuffas och trycks ner, blir det nästan omöjligt att ta sig upp efter de x antal gångerna det har hänt. Någon gång tar faktiskt krafterna slut. Någon gång blir man alldeles för svag för att orka kämpa sig upp igen. En gång tar det stopp. Och jag vet att sista  slaget är väldigt snart här.