Nu är jag tillbaka från min utlandsresa.

Från min vanliga sida var resan helt underbar.

Jag hade riktigt kul och jag bara älskade det.

Från min ätströningsida var det inte lika underbart.

Lyckades spy några gånger utan att någon inte märkte det.

Dock långt under vad jag brukar normalt.

Jag va hela tiden uppmärksam hur jag satt och hur jag låg och solade, vilken sida som jag såg smalast ut på.

Hemskt att se sig så många gånger under dagen endast i bikini.

Saken gjorde inte heller bättre att jag såg riktigt många snygga smala tjejer. Underbara kroppar, men vilket fick mig att känna mig extra fet, valross deluxe.

Att äta har inte varit några problem, hemma har jag svårt rför att äta, men så fort jag äter med andra och ute vräker jag i mig, jag vet inte varför.

Kanske för att jag inte vill visa att jag ahr ätstöringar och om jag äter mycket ser ingen det.

Så varje dag slutade med ångest, fick hålla det djup inom mig själv så att inget skulle märkas, lite ångest dränkte jag med alkohol då livet plötsligt känns lätt som en fjäder.

Även om måltiderna inte va jobbiga, va de jobbigt efteråt. Hjärtat dunkade i 190 och jag kunde inte koppla av, då jag senare insåg att det var ångest.

Ångets för jag hade ätit så mycket, kunde inte sitta still och mådde otroligt dåligt inombords.

Nu känns det som jag gått upp en massa. Köpte ett armband åt mig där. Det ska jag ta på mig nu. Som ska påminna mig om att inte äta. Eller så lite som möjlig iallafall. Jag orkar inte plåga mig längre nu. Lika bra att jag kör stenhårt tills jag når den vikten jag vill ha än att dra ut på det hela tiden.

Och jag tror faktiskt armbandet kan hjälpa mig, plus att skolan börjar nu vilket gör att det blir lättare att komma undan mat.

Jag hoppas att alla ni andra har haft det bra.

Nu gäller det.

Nu blir det blogguppehåll i två veckor.

Är överspeedad, imorgon bär det av.

Dagen har inte gått så bra.

Har kännt mig mätt hela dagen, fullproppad fast jag inte ätit så mycket. På det var jag tvungen att äta middag, och sedan hetsa jag choklad. Det fanns ingen annan utväg än att spy upp det.

Jag hatar det, läste precis i en bok att man i teoretiskt sett inte kan spy upp mer än 50 % av vad man stoppar i sig? :/.

Jaja ha det så bra hemma och lycka till och kämpa på alla, vad det än handlar om.

..................................................
...........................................

Nu håller jag på att packa inför resan.

Det ska som sagt bli ganska skönt.

Men jag oroar mig faktiskt för maten.

Där kan jag inte spy. ( bra )

Jag kan inte hetsäta ( bra )

Jag måste äta frukost, lunch middag, kanske kan skippa endel ( dåligt )

Jag är rädd att jag ska äta så mycket att min mage kommer se uppsvälld ut (dåligt)

Jag är rädd för att visa min kropp i bikini 24/7

Men jag hoppas allt går bra. Det kanske bli bra med maten. Att jag inte äter så mycket för att jag vet att jag kan inte bli av med det.

Jag vet inte om jag kan något annat än att spy nuförtiden.

Det går bara inte att hålla kvar maten.

Jag är rädd, vägning på måndag.

Om jag klarar av det vill säga.

Började nästan gråta av bara tanken igår.

The last goodnight - Pictures of you

Takida - Curly sue

Planering, det är typ det jag sysslar med hela dagarna.

Planering av mat, ska jag äta, vad ska jag äta,

vad innehåller minst kalorier, när ska jag äta

kan jag komma undan, ? ? ? ? ? ? ? ? ?

Jag är trött på all planering, jag gör det omedvetet

är det normalt?

jag vet inte vad som är normalt eller onormalt längre.

Planerade jag innan? eller åt jag när jag var hungrig

eller när det severades.

Allt har blivit så komplicerat nu att det blir fel hela tiden.

Kanske inte allt av maten kom upp?

JAG KÄNNER MIG FEEEEEEEEEET.

Kutar runt i huset, i hopp om att allt ska försvinna

Varför äter jag.

Jag vill ju inte äta

Jag är glad när jag inte äter och är tom.

Det blev hoppande med benet

Det blev för mycket mat

Det blev spy på toaletten.