Kalasdag, där alla ser om man inte äter, där man måste äta för annars börjar alla undra, där man måste sitta med ett leende hela middagen och efterätten ut, medans ångesten drar sönder en i bitar.

Nu måste jag träna lite så att jag blir av med så mycket som möjlig.

Jag kommer att sitta och hoppa med benet hela kvällen, i hopp om att några exktra kalorier försvinner och i hopp om att ångesten stryps en aning.