Motivationen är verkligen i botten.

Jag  har ingen motivation till någonting.

Verkligen ingenting.

Inte till att jobba, städa att ta tag i mitt liv.

Inegn motivation att stiga upp ur sängen på morgonen eller att leva.

Jag måste hitta motivationen.

Utan det kommer jag stå och stampa på samma ställe dag efter dag.

Kom kommer ingenstan, som att jag stod på ett rullband.

Springer och springer men kommer aldrig längre fram.

Jag vet inte om jag orkar hitta den, låt den komma till mig.

Fetto fetto fetto.

Visst revbenen syns, men mina ben är så äckligt sjukt feta.

Hatar nederdelen. så sjukt fet.

Men det är mina armar, rygg mage och allt på överkroppen också.

Funderar på att ut och springa.

Men det är ju så sjukt kallt.

Får alltid ont i halsen och öronen när jag springer och det är kallt.

Vill ha sommar och värme. Men då ska jag vara smal.

Det går inte att vara tjock på sommaren ( givetvis inte på vinter heller?

Men på sommaren har man inte jackor och tröjor som skymmer det äckliga fettet.

Ikväll blir det sushi till middag. Åhhhh.

En bit innhåller cirka 50 kalorier.

HEJ TJOCKIS!  

Helgen var några dagar sen nu, men jag har inte uppdaterat sen dess.

Hade så sjukt kul i helgen, riktigt riktigt kul.

och det känns så skönt att man någon gång kan få vara glad och bara släppa allt.

Detta har jag levt på sen helgen, det har varit lite enklare dessa dagar.

Dock springer verkligheten ikapp mig väldigt fort.

Fettokänslorna väller över mig igen.

Och jag måste verkligen ner ner ner, innan jag snart rullar fram.

Och att vi inte har en ordenligt fungerande våg gör inte saken bättre.

Fet äcklig vidrig.

Det är de ända orden jag har i huvudet jag har just nu.

Jag vill inte inte inte inte vara såhär fet längre.

Valkarna förstör mitt liv, fettet gör livet svårare.

Hatat hatar mig själv.

Äckliga äckliga jag.