1 år sedan idag.

Exakt.

Sedan du försvann.

Lämnade mig ensam.

Och lämnade ett enormt tomrum.

Hjärtat svider.

Tårarna forsar nerför kinderna.

Kan inte andas.

Kväver mig själv.

Kväver andetagen.

Om jag bara kunde hålla lite till.

Då hade jag kanske lyckats komma till dig.

Ett år av sorg och saknad. En enorm tomhet inom mig som aldrig kommer att fyllas igen utan dig. En tomhet som aldrig försvinner. Endast när jag försvinner, försvinner den med mig, får då är du där. Jag vet det. Jag vet att du väntar på mig, hur länge eller hur snart jag än kommer. Denhär ettårsdagen är så otroligt smärtsam. Sängen är den ända platsen jag vistats på idag, med ljuset tänd. Ditt ljus. Ljuset för dig. Tårana tar inte slut. Aldrig. Ögonen är helt grusiga och dimmiga av alla tårar. Tårarna för dig. Tårarna för allt du betydde för mig.

Utan dig blir jag aldrig lycklig igen. Ett år sedan världen vändes upp och ner på några få minuter. Du fattas mig och utan dig blir jag aldrig hel.

RIP <3