För att försöka se lite positivt i allt detta skitet,

så kommer det faktiskt vara så att nästan alla komemr gå upp i vikt under jultiden och jag kommer gå ner :D

Jag måste verkligen verkligen härifrån.

Måste hitta en ny lägenhet.

Slippa resten av familjen.

Då kanske, kanske jag kan orka ta mig vidare.

För något stöd får jag aldrig va dem.

Vad det än gäller.

Den sämsta julen någonsin. Julen 2009.

Eller ja, julen 2008 ligger väll delad plats,

för det som hände just då precis innan julen förra året.

Men iår är det kaos.

Det bara skriks här hemma och jag orka inte mer.

Idag har jag suttit instängd på mitt rum hela dagen.

I vår familj har vi som tradition att äta den nylagade skinkan.

Mina föräldrar gjorde det, inte jag.

Gick ner sedan för jag har typ inte ätit något idag för att ta något.

Men då gjorde jag som vanligt något fel, så det slutade med att jag for uppför trappan, smällde igen dörren allt vad jag kunde utan att äta en bit.

Men ja, lika bra det, ingen ångest för maten då iallafall, snarare tvärtom.

Ett stort fett problem som vi har i familjen är att mina föräldrar tror alltid att de bryr sig och de är så himla duktiga och omtänksamma.

what lixom?

De bryr sig inte ett piss, ingenting.

De bara tror en jävla massa. Men vadå?

Tror de att de hjälper mig när de ignorerar en?

När de går runt och säger att allt löser sig utan att de anstränger sig det lilla minsta.

När jag behöver närhet som mest får jag det som minst.

Jag vet inte alls hur jag ska göra på julafton imorgon. Ska jag bara gå ner och låtsats som ingenting, att jag är så fucking jävla lycklig, för det verkar ju de tro att jag är. Skulle det funnits en tävling om de sämsta föräldrarna, hade de kommit till prispallen iallafall.

Hade jag haft en massa piller hade jag utan tvekan hällt i mig dem nu, och med ett leende på läpparna somnat in, för då hade allt blivit bra, då hade allt jobbiga försvunnit, då hade allt varit bra.