Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag

Det gör ont.

Det gör så fruktansvärt ont.

Sitter här med krossta hjärta och försöker skriva ner hur jag känner, för att lätta på hjärtat. För att jag ska kunna bearbeta bort det fortare. Just nu känns det dock omöjligt. Det kommer bli bättre, det gör det alltid. Jag hoppas att det blir snart. För jag orkar inte mer nedgångar i mitt liv, jag orkar helt enkelt inte.

Det är svårt att förklara allt detta. Men det smärtar. Det smärtar djupt inom mig. Jag vet inte om jag någonsin känt så för någon tidigare. Jag kände mig alltid uppskattad, vacker, trygg i hans sällskap. Hans beröring och hans små gester som gjorde att man alltid kände sig speciell. Aldrig någonsin har jag blivit så bra behandlat av någon kille tidigare.

Det var ingen av oss som trodde att det skulle sluta såhär. Vi skulle bara ses, det blev oftare och oftare. Något växte fram. Känslor. Ömsesidig kärlek. Allt blev svårare och svårare för oss båda.

Det är svårt att acceptera att det aldrig kommer bli vi. Fast båda är kära i varandra. Fast vi  gillar att umgås med varandra, fast vi trivs i varandras sällskap, fast att vi egentligen vill, går det inte.

Vi är i helt olika stadier i livet. Det är dörför det inte går. Jag hoppades. Men det får jag nog bara glömma. Glömma allt. Radera ditt nummer, radera alla meddelanden, radera bilder, radera alla minnen. Radera bort dig från mitt liv, annars kommer det bli galet svårt att komma över dig.

För det ända jag vill nu, men tårarna sprutandes hela natten, hela dagen, bara träffa dig krama dig och aldrig släppa dig.

För det gör ont, så fruktansvärt ont... 

Just nu befinner sig min kropp i ett tillstånd där den är förbannad.

Den är arg, frustrerad.

Nu tycker den att det är nog men svältdieten. Nu vill den ha mat.

Det är därför den lurar mig, det är därför den håller mig högt.

Den försöker göra allt så att jag ska äta mer, så att den blir nöjd.

Mejag ger inte efter, inte det lilla minsta.

För snart har den inga krafter kvar att hålla sig uppe.

Snart kommer den falla rakt ner med ett hårt magplask.

Den kommer sjunka, orkar verkligen inte hålla sig kvar.

Jag kommer kämpa, jag har tålamod och jag tänker inte ge efter..

Jag hatra hatar hatar hatar min kropp, Helvete.

Hade gått upp idag igen. Jag fattar inte ett skit.

Igår åt jag ett knäckebröd med proteinpålägg, en potatis och en banan på hela dagen, vad blir det? typ max 200-250 kalorier.

Tränade dessutom som en dåre på kvällen. Kämpade hårdare och hårdare. Satte till mer motstånd, fortsatta träna fast det kändes som jag skulle spy, var på gymmet iallafall i 80 minuter. Tydligen räcker inget. Jag hatar detta. jag vill inte, men kan inte låta bli att plåga mig själv.

Det är svårt att sluta när man ahr en facking ätstörning.

Bläääääääääääääääääää på allt, pissiga liv

Skulle aldrig skrivit det där igår.

Idag hade jag gått upp 0.1 kg.

Nej det är kanske inte mycket.

Men jag gick upp och inte ner.

Jag blir så arg, frustrerad och ledsen.

Hela dagen är förstörd nu.

Kommer träna som en dåre ikväll.

För till imorgon ska jag ner till det nya vikttalet.

Ska ska ska det är bara 0,6 kg till det.

Ocvh förhoppninsgvis är det bara vätska och mög som gjorde att jag gått upp, för jag åt knappt igår.

Kändes som jag skulle gått ner idag. För jag frös hela natten, det brukar vara ett tecken att jag går ner endel till nästa dag, men icke igår.

Just nu HATAR jag mig själv, hatar hatar hatar

Det går bra nu, peppar peppar ta i trä.

Jag ner i pricinp varje dag nu. Den lägst vikten på länge har blivit ännu lägre.

Det bara rullar på. Visst jag tränar och äter inte för ett helt fotbollslag, men jag känner inte att jag måste jobba häcken av mig.

Fast ändå känns det tillräckligt, blir väll tillsut så ändå att man måste ge ännu mer för att kroppen stannar av.

Har snart gått ner 8 kilo sen jag vägde som mest. Gjorde det i september iallafall tror jag. Inte helt hundra. Har inte riktigt kört viktdagbok denna gånge.

Vägde mig med skräck idag.

Va rädd att jag hade gått upp.

Inte för att jag åt speciellt mycket igår.

Men för att jag gick ner så mycket dagen innan.

Man vet ju aldrig om kroppen spelat ett spratt för en

och att man hamnar på samma vikt som innan man gick ner dagen efter.

Så va inte fallet.

Låg kvar på samma vikt.

Helt galet sjukt.

Jag fattar inte riktigt hur kroppen fungerar.

Men det är väll bara till att vara glad och hoppas på viktnedgång igen tills imorgon.

Ja sa ju det, intervallträning is the shit.

Tränade efter jobbet igår också.

Löpträning sen med intervaller.

Idag hade jag gått ner 0,9 kg. Helt sjukt.

Visst endel är vätska. Men det kan inte vara speciellt mycket.

Vätska tappar man mest i början när man börjar äta mindre.

Nu har min svältdiet varat ett tag.

Hunger gör sig allt mindre påmind.

Jag blir inte yr lika ofta eftersom kroppen vant sig vid mycket mindre mat nu.

Mitt i allt kaos i lvet drog jag på mig ett litet leende när jag ställde mig på vägen.

Jag trodde inte ens jag skulle gå under ett kilotal, utan vara kvar på samma. Nu ligger jag 0,6 kilo under det kilotalet., och har bara 0,5 kg kvar till nästa kilotal. Målet för veckan var just ett kilotal till. Blev lite tveksam om jag skulle klara det. Men kanske gör jag det ändå.