Nobody can go back and start a new beginning, but anyone can start today and make a new ending.

Då var det helg igen och ikväll är det utgång ikväll.

Och man blir aldrig smal om man häller i sig kalorier.

Samtidigt som det är så skönt att bli full och slippa alla jobbiga tankar som flyger i huvudet varje dag. Jag längtar så tills jag få se mina revben igen utan att dra in magen, att se höftbenen sticka ut som två pilar, att få se ryggraden ända uppifrån och ner, att skulderbladen sticker ut som två vingar på ryggen. Jag vill se ut så.

Fett är äckligt. Om man vill vara fet så fine, jag bryr mig inte, men jag vill absolut inte se ut så. Jag vill inte bli så fet att man tappar andan när man tar några steg, att bara sitta inne och inte göra något för allt annat är för jobbigt. Jag fattar bara inte varför folk vill detta. Visst kan det finnas orsaker som gör att folk äter, tröstäter, och bli feta. Men det är alltid en själv som stoppar maten i munnen, tuggar och sväljer.

Nu ska jag tagga till inför ikväll, och dansa dansa dansa bort kalorier.

Nu ska jag strax iväg och klippa mig.

Är så sjukt trött, få sova efter klippningen.

Kunde inte sova inatt, inte alls bra iallafall.

Började med att jag frös så sjuk mycket,

trots att jag hade mjukisbyxor på mig.

Fick ta en tjocktröja också och efter en stund

blev det faktiskt bättre.

Så gick det någon timme, kunde forfarande inte sova.

Bara vände och vred mig, märkte att jag va så sjuk hungrig.

Antagligen därför, detta är så sjukt pinsamt nu.

Gick upp och åt ett glas med yoghurt.

Lättyoghurt men ändå onyttigt att äta mitt i natten.

Gick lite bättre att sove sen iallafall.

Men nu måste jag springa iväg.

Skriver igen imorgon.

Vägde mig idag trots allt. Det var absolut inte så farligt som jag trodde, det kändes verkligen som om att jag skulle väga typ 3 kilo mer än vad jag vägde, men det gjorde jag inte. Herregud, tur det annars hade jag dödat mig själv. 

Va ute och promenerad idag med, och unnade mig lite solning i solariumet, Det är så skönt. Särskilt när man fryser. Hela kroppen värms ända in i märgen. Jag komemr missbruka solariet i vinter, inte bra jag vet. Men så skönt.

Imorgon är det hårklippning på schemat, välbehövligt. Var flera månader sen sist och verkligen alldeles förlänge och vågen ska vara mycket längre imorgon. 

Gå och dö, ja det känner jag för just nu.

För idag är jag så sjuk bitter.

För allt.

Exakt allt.

Mitt liv.

Killar.

Vänner.

Min kropp.

ALLT.

Jag hatat allt idag. Jag orkar inte med mitt liv. Jag vill inte leva mitt liv, detta livet. Allt blir alltid fel. Jag känner mig så sjukt ensam. Visst jag har några underbara vänner. Men några har flyttat till andra orter. Några har andra som de är bättre vänner med, trorts att de är underbara.

Jag kommer aldrig hitta någon kille som vill ha mig. Jag kommer vara ensam hela livet. Det är ingen som vill ha mig. För att jag är så sjukt äcklig och fet. Jag önskar jag hade någon som hade funnits där, stöttat mig, någon man kunde göra saker med och någon som älskade en no matter what. Men nej, jag komemr aldrig hitta någon. Alla män är svin, det finns några minigrisar, men antingen är de upptagna eller omöjliga att hitta.

Jag hatar min feta äckliga kropp. Jag äter fast jag är tjock, kan jag inte bara sluta att äta. Och mitt dumma dumma ben som gör att jag inte kan träna. Alltid ska allt som sagt alltid bli fel.

Jag hatar att min syster inte ritkigt fattar min situation. Hon fattar inte hur dåligt jag egentligen mår, och säger bara att man få ta tag i sitt liv och försöka göra något åt det, men det är inte alltid det går. INte när man redan fallit längre när man trodde det var omöjligt att falla mer.

Jag hatar att mina föräldrar är sjuka, jag orkar inte gå med tankarna hela tiden att det skulle hända något och att de försvinner. Det skulle jag inte orkat. Jag hade hoppat framför första bästa tåg. Vilket känns som jag redan är nära.

Jag hatar att mina bästa vän, mina andra hälft, den jag levde för, den som alltid gjorde mig glad och lycklig. Den som förstod fast han inte kunde prata eller visa känslor på samma sätt som en människa kan. Den som alltid fanns där och lyssnade. Den som jag av hela mitt hjärta älskade. Mer än någonting annat.

Jag hatar att världen ska vara så fucking orättvis, att ta ifrån mig det som jag verkligen mådde bra av.  RIP älskade älskade du <3<3

Jag hatar att jag inte vet vad jag ska göra med mitt liv.

Jag hatar mitt liv helt enkelt.

Det finns inte riktigt något att leva för.

Det är söndag. Och jag är bakis. Eller lite halv lullig fortfarande.

Jag vet inte vilket av det som stämmer bäst in på mig just nu.

Hade en jättekul kväll igår, som dock resulterade i alldeles för många kalorier, och idag ahr jag ångest, vågar verkligen inte väga mig idag alltså. Nu blir det riktig svältkur någon dag innan jag vågar hoppa upp på vågen igen.

Nu blir det ipren lite vatten så återkomemr jag senare idag.

Vikten låg under det svåra sträcket idag igen. Hallelujah.

Ikväll är det fest och utgång som gäller. Dock innehåller alkohol en hel den kalorier. Dock behöver jag kanske inte så mycket eftersom jag inte har ätit något idag, eller jo 2 skorpor, och jag ska inte äta något middag eller nått idag heller. Då behöver man inte speciellt mycket alkohol och då blir det heller inte så mycket kalroier.

För nu måste jag ner massa snabbt så jag försäkra mig om att aldrig pendla upp över sträcket igen.