Jag har kommit hem från min resa och den va helt fantastisk, önskar att jag hade resan framför mig istället för bakom.

Under resan kunde jag lägga allt bakom mig och leva och njuta av nuet.

Jag mådde bra, mestadels av tiden, förutom när man hade tid över och tänka på allt hemma. Spydde en gång under resan, men annars va det okej, tänkte4 mycket på det jag åt, inte bara att jag skulle äta lite, men allt, vad skulle jag egentligen välja, som gick fel åt andra hållet, åt lite för mycket ibland.

Så fort jag kom hem började mitt destruktiva liv igen. Motionerar mycket om man jämför med hur lite jag äter. Bor inte hemma och kan på så sätt komma undan ganska många olika. Vet inte vad jag ska göra. Det är ju inte bara maten som gör mitt liv till ett litet helvete.

Det är så mycket jag håller inom mig och igår sa jag till mig själv att jag nog borde gå och prata med någon, jag skulle nog verkligen behöva det. Men jag vet att jag aldrig kommer ta det steget själv och jag har alldeles för lite personer i min omgivning som som verkligen bryr sig om mig, eller så har de mycket eget att tänka på, inte vet jag. Jag vet iallafall att jag känner mig sjuk oälskad och ensam.

Jag har inga speciellt självmordstankar i huvudet, inga nära iallafall, visst att man tänker många gånger att det vore skönt att slipper allt, att försvinna bort från allt. Tror ingen skulle bry sig speciellt mycket iallafall, jag är ingen stor del av någons liv.

om jag bara visste hur lång tid det är kvar tills att blir bättre....

Jag vet att man har eget ansvar, men ibland behöver man en push i rätt riktining, och det finns ingen som ger mig det nu.

Om bara några dagar sticker jag ut i världen.

Kommer tillbaka till försommaren ungefär.

Har inte fått resfeber än, fast det känns inte som jag ska åka.

Iallafall inte så snart och så länge, men det ska bli underbart.

Tror jag beöver komma ifrån verkligheten för några månader.

Tror att jag kommer må bra av det.

Slippa allt gamla vanliga.

Slippa jobbet, för ett tag.

Slippe människorna i mitt liv som jag hoppades brydde sig, men som antagligen inte gör det eftersom ingen hört av sig fast att de vet att jag åker snart.

Slippa honom med stort H, heller inte gå och undra, fundera och tänka på dig, kan ändå inte träffas när jag är där borta, och det är det jag behöver för när jag kommer tillbaka vill jag inte ses mer, inte på det sättet, visst att man kanske springer på varandra, men inte så som vi har det nu, bara för att du vill det.

Men förtorendet har dalat ner, det känns inte som om du bryr dig, var alla de orden du sa sanna? Jag tveker, för hade orden varit sanna hade du visat det mer... och vi kommer inte se mer även fast du tror det... för så få det bli!

Svidande svek

Har vara iväg på en minisemster i en vecka nu.

Underbart va bara namnet, levde i nuet och älskade det.

Det var ingen vilosemsester utan en semester man hela tiden använder kroppen, och träningsverken som gjorde så ont att man knappt kunde röra sig var nästan det bästa, ett tecken på att man verkligen tränade.

Men denna korta resan har hjälpt mig otroligt mycket på ett sätt. Bara sådär, jag sökte inte och jag letade inte, men ändå kom jag fram lite till vad jag vill göra med mitt liv.

Jag börjde även fundera på kärleken, Kärleken jag skrev om i för några inlägg sden. Var det äkta eller blev jag kär i kärleken? Bara för att jag behövde uppmärksamhet ocg känna mig uppskattad och vacker.

Fast jag kom fram  till att det var nog äkta, det var jobbigt tung och svårt. Men nu inser jag att det va faktiskt bra att det blev så.

Jag tror verkligen på kärleken, men vi är i så pass olika stadier. Jag inser nu att mitt liv hade stannat upp på ett sätt samtidigt som jag hade låtit min ålder växa från 20 till 30.Det känns som att jag skulle stannat av, stadgat mig och skaffat ungar otroligt tidigt. Vissa vill det, all respekt till er, men det är inte jag.

Jag vill upptäcka, jag vill leva livet innan jag gör sådant. Men hade vi kommit fram till att försöka hade mit liv stannat. Jag är 20 år, jag har gjort så lite och vill göra så mycket och tillslut hade det inte funkat ändå för jag hade säkert känt mig instängd och frångad.

Det är lättare nu men samtidigt svårare, för ja det var/är äkta, det är svårt att inte få vara nära den man vill när det är det ändå man vill, att få kramas och aldrig vilja släppa.

Men jag kämpar vidare för om två veckor sticker jag ut i världen och reser. Kommer komma hem till försommaren, och då kan jag inte vara nära, vi komemr vara så långt ifrån varandra och jag kommer göra så mycket att jag hoppas tankar går åt andra höll och en dag är allt plötsligt glömd.

För att vi skulle ses igen ser jag inte som så stor chans, för jag kommer undvika honom, och eftersom våra åldrar är så pass långt från varandra kommer man inte träffas på andra ställen.

Men det känns rätt och det är det jag försöker fokusera på nu.

Gott nytt år på er alla.

Och ett försenat god jul, har ju inte bloggat sen dess.

Min dator har nämligen fått virus, igen, fast jag har skydd.

Så därför har jag knappt tillgång till en dator.

Nu reser jag bort i en veckas tid, så uppehållet fortsätter.

Hoppas att detta året blir ett mycket bättre år, vi håller tumamrna för det och att ångesten håller sig i schack.

Sitter under duntäcket i soffan med tre lager tröjor, hjälper det?

Nej nej jag fryser ändå.

Jag fryser verkligen alltid, och när jag fryser hamnar jag i typ fryskoma.

Kan lixom inte koncentrera mig på något annat än att jag fryser, jag kan inte ha kul eller något för det tar så mycket att frysa.

Jag tycker man vid dethär laget 2010 snart 11 skulle ha kläder sim man kan ställa in värmen på, det hade varit sjukt nice.

Så om jag fryser inne vad gör man då inte ute?

Vi gick ut igår på juldagen, galet mycket folk på klubbarna.

Smart som man är går man ut i tunna tunna strumpbyxor, klackar, utan varken mössa eller halsduk.

Hoppas att ni har haft en bra jul. Jag spydde inte denna julen iallafall. Förra året smög jag upp på toaletten och stoppade fingrarna i halsen efter julbordet. Jag höll mig iår trots att jag tyckte och kände att jag åt förmycket, trots att jag knappt äter hälften än vad de andra gör.

Men jag tränade 3 dagar förra veckan på gymmet och denna veckan blir det 4 dagar. Efter det åker man iväg på skidresa. Kaloriförbränning, jadå.

det jobbigaste denna julen tyckte jag nog va att man vill ändå att det ska vara trevligt, man sitter där och känner att man ahr för mycket i magen. Man vill bara få bort det därifrn så snabbt som möjligt. Sitter med ångesten och kämpar så att paniken inte bryter ut. Det är ändå jul och vill inte orsaka bråk. Ibland lyckas det och ibland tar ångesten över och man vräker ur sig något bara för att man mår dåligt rent psykiskt,

Imorgon är det julafton och jag har noll julstämning.

Noll allting.

Hoppas livet vänder snart, men just nu känner jag inte glädje för något alls.

Varken att det är jul och nyår, att jag ska ut och resa eller om jag ska göra något.

Allt känns bara så surt och jobbigt just nu och jag orkar verkligen inte ta tag i allt själv. Jag gör verkligen inte det.

Haha asså herregud.

Jag vet inte vad jag skrev om min vikt sist, var glad en dag gör att jag hade kommit ner till ett nytt vikttal, nästa dag gick jag upp igen tills den vikten jag stog stilla på i flera dagar. Jag har stått stilla på den vikten en vecka nu. Jag fattar inte alls, hur hur hur?

Jag har supit, flera drinkar och de säger att alkohol är som rinnande fett.

Jag har pregat i mig alldeles för mycket mat i helgen.

Jag har gått dagar utan mat och tränat som en dåre.

Men vad jag än gör av ovanstående alternativ är har vikten  varit den samma i en vecka, om inte mer?

Helt fucking stilla, inte ett gram upp och inte ett gram ner.

Har vägt andra saker för att se så att inte vågen hade fått sig en törn, men icke.

Vad vad vad händer egentligen med min cpcppc kropp?

Nej, jag gick inte upp 100 kilo tills idag.

Men det känns faktiskt som det.

Hemsk känsla.

För övrigt har vi snöstorm, riktig snöstorm.

Vi som knappt brukar ha snö?

Så det finns inte så mycket att göra just nu, men det kan vara ganska skönt med en lugnt helg lite då och då. För 2011 blir det full rulle.