Äntligen helg, äntligen ledig, ÄNTLIGEN UNDER DEN SVÅRA GRÄNSEN.

Ätnligen hamnade vikten under den svåraste gränsen på vågen i morse.

Och jag skuttade av lycka. Nu känns det inte lika jobbigt längre.

Sen kommer säkert en ny gräns som är svår igen att komma under.

Men då kommer den gränsen iallafall vara lägre.

Åhh jag är påväg till smalheten.

Jag längtar så.

Inte nu, men snart är jag förhoppningsvis där.

Perfektion.

Så va det höst. Kall deppig höst.

och jag hatar mig själv för att jag är så fet, lat och äcklig.

För att jag inte går ner så mycket i vikt som jag borde.

Allt för att jag är för lat och ahr en dålig själv diciplin.

Jag hatar mig, hatar hatar hatar.

Jag hatar fettet som omringar min kropp.

Det är äckligt, otroligt äcklig.

Det hjälper att vara envis, att inte ge upp sina drömma och mål.

Att fortsätta kämpa trots bakslag och alla hinder man måste över

innan man kommer i mål. Det är en kamp, och kampen är inte till

för att avslutas förräns allt är uppnått.

Idag hade jag gått ner 0,6 kg från igår. Det känns bra. Fast enligt mina planer skulle vikten varit lägre vid detta tillfället. Men jag ger inte upp. Jag ska dit jag vill även om jag missar målet med någon vecka. Bätytre jag kommer det än inte alls.

Tränade inte igår, jag kan verkligen inte med benet. Men jag få göra annat som sagt, promenader och styrka. Men det dröjer nog lite tills jag kan springa milen igen. Hoppas konditionen inte hinner åka helt i botten, för det är ju en färskvara och det försvinner så sjukt fort.

Nu ska jag städa mitt hem och ikväll blir det jobb, som vanligt.

Vaknade i morse, gick upp och väntade en liten stund tills jag skulle göra min dagliga vägning. Måste alltid vänta en liten stund, har fått för mig att man är tyngre precis när man vaknar, eller jag känner mig de så måste vänta om ifall att.

Vägde mig, hade gått upp 4 hg, fick total panik. varför? Började hetsäta allt jag hade hemma som går ner lätt. Bara tryckte, fick ångest. Gick och spydde på toaletten. Äcklig igen. Jag är så jävla fet och mitt cp ben hindrar mig från att träna så hårt som jag vill och jag får panik eftersom jag inte kan träna och då komemr jag bara gå upp. Jag kan inte sluta träna, jag måste göra massa annat tills jag kan börja springa igen.

åhh vad jag hatar det. Jag kan inte tänka på att jag inte kan springa. Jag vill springa, kilometer efetr kilometer, känna hur svetten bara rinner,känna hur hjärtat få jobba, hur andningen blir allt mer ansträngd, springa tills jag inte orkar mer, vilaen minut och sen börja processen igen. Jag villkänna hur fettet rinner bort från mig.

Jag är FET. och jag har halvpanik på grund av det. Vad fan ska jag göra. Jag vet inte. Jag vet ingenting just nu mer än att jag är fetast i världen.

Är inte detta typiskt?

När det går så bra med träningen, då går mitt ben och blir inflammerat i någon muskel. Kan knappt stödja på det emellanåt. Har i och försig haft detta några veckor, men tänkt bort det och försökt gjort mitt bästa när jag tränat ändå. Men du känns det som att det inte går längre. Började jogga idag tills jag nästan började böla av smärta i benet, kunde inte gå på den ens. Så fick lägga om träningarna till styrketräning istället. Måste ju bränna kalorier ändå även om jag inte kan springa.

Ska försöka prova en annan maskin på gymmet imorgon som kasnke är lite skonsammare för benet. Annars kommer jag dö av att bara sitta still. Går iallafall på lite antiinflammatoriska tabletter och ska investera i bättre skor för fötterna så hoppas jag detta är över på nolltiden. Jag kan inte bara sitta still och inte göra något. Och styrka är jag inte jätte intresserad av. Vill gå ner i vikt, bränna kalorier, inget mesande.

Vikten har legat helt still nu i 3 dagara, exakt samma vikt, inte ett gram åt något håll.

Helg, äntligen helg.

Fast det är min jobbhelg, men ändå.

Helg låter alltid mycket bättre än typ tisdag.

Igår åt jag skorpor och brie ost till middag, även det ända jag åt på hela dagen, plus någon godisbit. Men försökte spy upp det sen. Fick nog inte upp allt men endel. Har ändå varit av med mina bulimi fasoner ett bra tag. Men nu nådde de mig igen. Det är så svårt att sluta när man väl börjar. En period kunde jag spy 3-4 gånger om dagen, dag efter dag, vecka efter vecka. Äckligt, ohälsosamt, farligt, utmattande, några ord som beskiver det hela.

Idag tränade jag efter jobbet, I mils jogging blev det. Skönt var det också, kände mig faktiskt inte alls speciellt trött eller utmattad efteråt. Snarare svärtom, jag blev överpigg. Riktigt riktigt skönt.

Har inte gått ner så mycket som jag ville. Har bara gått ner lite mer än 2 kilo. Måste skärpa mig, fast samtidigt äter jag inte alls mycket och börjar träna en hel del. Men som jag skrev sist, kanske det bara är trögt med viktnedgången i början.

Nu ska jag kolla på film, ligga helt stilla och kolla på film. Det tycker jag att jag nästan förtjänar, men b

ara nästan!!

Har haft fullt upp men jobb och träning så därför har det varit dåligt med uppdatering. Orkade inte träna idag, för en i familjen åkte in på akuten.

Men annars har jag tränat alla dagar denna veckan, ansålänge.

I måndags blev den 8,5 km, i tisdags blev det 8 km och i onsdag 5,5 km fast med intervaller istället för bara löpning. Det ska tydligen förbättra konditionen ännu mer än vanligt löpning bara. Alltså totalt 2,2 mil denna veckan. Målet är 4 mil denna veckan, ska verkligen försäka det.

Men med vikten går det skit. Jag äter bara en gång om dagen, men förhoppningsvis är det bara trögt i början, för det av det förra gången. Sen bara rasade jag, så jag fortsätter att kämpa och hoppas på en snar förbättring annars få jag ta i ännu hårdare.

Nu ska jag sova, är ledig imorgon ska bli skönt.

Ibland kan det vara tufft inom hotell och restaurang branchen

Har inte kunnat skriva i helgen för att jag har varit hos mina föräldrar.

Som jag har skrivit tidigare i våras bor jag inte hemma längre,

utan har flyttat hur huset.

Givetvis gick jag upp i helgen. Det går inte och vara hos mina föräldrar. Jag blir fet som en gris. Jag få typ vänta och åka dit igen tills jag blivit smal. Det är mat hela tiden, och de handla extra god mat för att jag kommer hem. Sen sitter jag där och kan bara tänka på hur många kalorier jag får i mig, det får jag skuldkänslor för. Jag kan inte ens njuta av den, lika bra att jag inte är där då.

Som straff har jah knappt ätit idag, trorts att jag avrit på jobbet, där mat är en välfdigt stor del. Men jag lyckade hålla mig ifrån det. Gick sedan upp och tränade när jag hade slutat. Det slutade på 8,5 km. Nästan en mil. Är ganska nöjd.

Skullegentligen inte ens springa det, sen ju mer jag sprang ju fler mål satte jag upp, till jag landade på 8,5 km. Ändå är jag inte helt nöjd, jag kunde ju försökt med milen? 

Aldrig Aldrig nöjd. Men så är det väll.