Ja det blev några inlägg iallafall innan den 27 oktober.

Sa ju att jag inte skulle skriva förräns dess, men det gick sådär.

Ibland måste man bara få ut allt någonstans, och har man ingen att vända sig till får man kladda ner allt här. Annars går det bara runt och runt i skalle som ett parisehjul.

Idag är det en sådan dag jag bara vill gräva en grop och sätta ett skott i pannan. Är riktigt riktigt nere och känner mig ensammare än någonsin.

Jag hatar mitt liv och jag hatar hela världen och allt vad den innebär.

Alla måste hata mig. Ingen hör av sig. Ingen vill göra något. Alla skyller på att de har saker att göra. Ingen vill vara med mig. Det känns hårt. Tungt. Tungt för hjärtat att bära på. Blev så frustrerad. Ledsen, arg. Tog på mig kläder och begav mig ut på en 2 timmars powerwalk med musik i öronen innan telefonen dog. Sen var det helt tyst.

Första halvtimmen kämpade jag mest med att hålla tillbaka tårarna så att alla inte skulle se vilket tillstånd jag egentligen befann mig i.

Men det gick över.Tårarna slutade envisas med att trycka sig ut från ögonen. Solen gjorde mig lite gladare. Lixom havet och den friska luften.

Resten av powerwalken kunde jag faktiskt njuta lite, men fortfarande med allt malandes i huvudet.

Jag har verkligen ingen stöttepelare. Ingen jag kan luta mig mot. Inte som förstår. Ingen som vill förstå. Ingen som kramar om en. Ingen som stryker en över kinden och säger att allt kommer ordna sig. Ingen jag kan dela med mig av allt skit som jag inte riktigt orkar bära på själv, men som jag ändå tvingas göra.

Det känns piss. Det är jobbigt. Det är hårt. Det svider och det sårar. Mycket mer än vad någon kan ana.

Inte ens mina närmsta förstår. Hur mycket än jag försöker visa och berätta. De ser inte. De lyssnar inte. Jag vet inte om de inte vill eller om de verkligen är så sjukt fucking blinda att de verkligen inte ser. Öppna ögonen för helvete, vill jag bara skrika. Men jag har inga krafter till det. Alla krafter går åt till att försöka. Försöka orka att kämpa vidare. Men jag har inte alltför mycket kraft kvar för att försöka orka dra mig själv upp över kanten. Det går inte. Jag kan inte.

Åt helvete med denna världen...

Har köpt sådana piller nu, och fått hem dem.

Tog min första kapsel alldeles nyss. Hoppas bara att man inte kommer må så dålig av dem. Man ska ta dem 2 gånger dagligen.

De ska:

Läste några recensioner, vissa hade inte märkt något medans vissa hade gått ner 2 kilo på 3-4 dagar, och någon hade tappat 8,5 kilo på 3 veckor. Så hoppas verkligen att de hjälper mig ner med vikten.

Har funderat på att prova pillrena BURN!!

Någon som har testat dessa och har erfarenheter om den?

Fått några biverkningar?

Tacksam för så många svar som möjligt =)

Jag tar en bloggpaus nu.

Målet för den 27 oktober står givetvis kvar.

Och det är då jag börjar blogga igen.

Den 27 oktober alltså, kan ni börja titta förbi igen.

För jag tror inte det blir någon bloggning förräns dess.

Mellan 5-10 kilo mindre ska jag alltså väga det datumet.

Sedan sätter jag nytt mål.

Hur mycket vet jag inte,

Jag ska iallafall ha gått ner mellan 10-15 kilo innan julafton.

Ha det bra så länge!!