Igår va jag nästan lite glad, kände mig lite speciell och omtyckt.

Någon som funnits där ett tag.

Någon som jag vet att jag aldrig kommer ha ett förhållande till, utan någon som jag bara träffar ibland. Känslor vet jag inte om det finns inblandat. Ibland känns det som det och ibland inte. Men det går inte. Vi är alldeles för olika och befinner oss i helt olika stadier i livet.

Men ibland får han mig att känna mig speciell. Man behöver det ibland, att få känna sig snygg och uppskattad. Trots jag jag vet att jag inte är den ändå för honom, heller aldrig bli den ändå.

Men det går så fort. Svartsjuka kommer aldrig sluta existera. Från att ena sekunden känna sig speciell till att den andra bara vara en i mängden.

Det suger.-

Än så länge har jag inget positivt att säga om dessa piller, BURN.

Har inte märkt någon skillnad, jag har typ gått upp av dem.

En dag åt jag knappt något och var ute och gick i timmar.

Ändå hade jag gått upp 0,6 dagen efter.

Jag har 3 veckor kvar, tänker ta alla, kanske det vänder.

Kanske passar dem bara inte mig.

Läste att några ahde gått ner mycket i vikt av dem, vissa inte.

Bra för vissa, inte så bra för andra, så kan det ju vara.

Men mitt sötsug har inte försvunnit, jag känner ingen större mättnadskänsla, ingen mer energi när jag tränar. Inget, bara att man mår illa om man tar pillrena och inte äter något på flera timmar. Annars märker jag inte att jag tar dem.