Små kommentarer, det värmer !!

Natten till idag var hemsk.

Det var på natten det hände.

Skulle gå och lägga mig, eftersom jag skulle upp och jobba.

Men det gick inte.

Jag bröt ihop totalt och grät helt hysteriskt.

Värre blev det ju närmre klockslaget klockan kom.

Precis vid klockslaget var det som värst,

och det jag kände smärtan.

Hans smärta och mina smärta för exakt ett halvår sedan.

Hur jag då bara skrev rakt ut, hur mycket jag bara orkade.

Kunde inte hejda mig, det bara kom, och det var okej.

Efter ett tag kom pappa in till mig.

Vad jag behövde, men kanske lite försent.

Jag behövde ett stöd, en hand som visar att jag inte var själv.

För jag kände mig ensam, otroligt ensam.

Ångesten var skyhög och jag behövde hjälp.

Klarade inte att ta all smärta helt ensam.

Lugnade mig efter ett tag och släckte lampan.

Bara fyra timmar kvar till jobbet.

Nu har jag kommit hem från jobbet, duschat, hetsätit i mängder och spytt en hel del. Otroligt jobbig dag. Nu ligger jag i sängen och orkar nog inte ta mig upp härifrån mer idag. Imorgon är det jobb igen. Men förhoppsningsvis med mindre ångest, piggare, inte lika deppig (kommer bli svårt).