Snart, nästan exakt, är det ett halvår sedan det hände.

Den värsta dagen i hela mitt liv och jag är säker på att inget kan bli värre.

För exakt ett halvår sedan var jag lyckligt omedvetande att du knappt bara hade ett par timmar kvar att leva. Att ditt liv skulle ta slut här var helt ur tankarna. Att vakna upp mitt i natten av ett samtal. Efter det tog mitt liv också slut. Skrik, gråt och förtvivlan var allt som följde.

För exakt ett halvår sedan fanns du fortfarande i livet. En och en halv timme till innan hela min värld skulle rasa samman för alltid. För än idag känns det så. Inget blir lättare, inget blir enklare, saknaden efter din närhet, värme och kärlek blir bara större och större för varje dag, och jag tror inte att den någonsin kommer sluta att växa.

Vi hann inte ens säga ett riktigt farväl, något jag alltid kommer att få leva med, något jag aldrig kommer förlåta denna värld för.

Du är den jag alltid kommer älska

Du är den jag alltid kommer sakna

Du är den jag alltid kommer minnas

Tusen tårar, inga ord. Du fattas mig, utan dig är jag inte hel.

Vila i Frid Älskade du <3