Sista lovdagen idag sen börjar skolan igen. Ångest.

Orkar verkligen inte mer, och det hjälper inte att vi har 5000 miljoner saker att göra, och att ta studenten om en och en halv månad hjälper knappt iheller.

Just nu känner jag mig extra sårbar, men jag har inte någon att vända mig till eller någon som kan stötta mig, vilket resulterar i ras.