Nu är jag ledig från skolan resten av denhär veckan.

Igår promenerade jag och joggade.

Idag är det planerat att både jogga, promenera och cykla.

Man ser att mina ben börjar bli lite mindre. Observera mindre, inte små. De är gigantiska ändå. Även några revben syns.

Men känner jag mig smalare för det? NEJ, inte på långa vägar.

Har bråkat med mina föräldrar också. Eller ja, bråkade och bråkade, inte bårkade, äsch vet inte hur jag ska förklara det. I förrgår började det. Och de eller jag har knappt sagt ett ord till varandra. Det som sårar mest är att de inte ens försöker. De varken pratar eller kommer och tröstar mig när de ser att jag inte mår bra. Men jag är van att vara ensam, så skit samma. Visst, mina föräldrar har alltid stöttat mig, men på fel sätt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Känslan när man inte tror det kan bli värre och när det ändå blir det.   Den känslan är en vanligt återkommande känsla nuförtiden. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag orkar inte med all skit världen ger mig. Jag funderar om det står i min p...

Samma visa åter igen, dessa jävla bakslag. Jag vill verkligen inte mer. Trots att jag har varit nere i den djupaste svacka under så många år försöker jag. Men hur lätt är det när man gång på gång på gång för dessa bakslag. vad har jag gjort f...

Haha jag fick en kommentar från en som undrade om jag verkligen ville leva. Klart som fan jag inte vill, känner hur din IQ flödar.   Hur många gånger har jag inte sagt att jag hatar denna världen? Jag måste vara född på fel jävla planet, för jag ...

Att det kan göra så obeskrivligt ont att mista någon man älskar så fruktansvärt mycket. I love you more than words can describe <3 ...

Ibland undrar jag. Ibland undrar jag om livet är värt detta. Ibland undrar jag om livet är värt att leva med alla dessa bakslag. Ibland undrar jag om livet ska vara såhär svårt att leva.   Är det värt det med all skit man får tillbaka. Id...