Bara för att det var lite mer än fyra månader, beter sig alla som det inte har hänt. De verkar inte som de fattar att detta verkligen inte har lämnat mig än. Fortfarande tänker jag på det säkert flera timmar om dagen och de dagarna jag inte gråtit över det här sedan de hände kan nog räknas på en hand. Det jag levde för togs bort från mig, men ändå försöker jag ta mig igenom dagarna så gott det går och försöker dölja hur jag egentligen mår. Även fast jag bara vill dö på snabbast möjliga tänkbara sätt. Just nu känner jag för ingenting, varken att försöka elelr kämpa, eftersom alla verkar tycka att då var evigheter sedan.

Jag är allt utom hel.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Känslan när man inte tror det kan bli värre och när det ändå blir det.   Den känslan är en vanligt återkommande känsla nuförtiden. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag orkar inte med all skit världen ger mig. Jag funderar om det står i min p...

Samma visa åter igen, dessa jävla bakslag. Jag vill verkligen inte mer. Trots att jag har varit nere i den djupaste svacka under så många år försöker jag. Men hur lätt är det när man gång på gång på gång för dessa bakslag. vad har jag gjort f...

Haha jag fick en kommentar från en som undrade om jag verkligen ville leva. Klart som fan jag inte vill, känner hur din IQ flödar.   Hur många gånger har jag inte sagt att jag hatar denna världen? Jag måste vara född på fel jävla planet, för jag ...

Att det kan göra så obeskrivligt ont att mista någon man älskar så fruktansvärt mycket. I love you more than words can describe <3 ...

Ibland undrar jag. Ibland undrar jag om livet är värt detta. Ibland undrar jag om livet är värt att leva med alla dessa bakslag. Ibland undrar jag om livet ska vara såhär svårt att leva.   Är det värt det med all skit man får tillbaka. Id...