Jag ligger och kollar hur vattnet formas bubblorna.

Hur bubblorna flyter omkring i vattnet för ett sedan spricka och återgå till vatten coh luft. Materia. Molekyler.

Jag borde också spricka. Spricka så att allt fett forsar ut och lägger sig som en fet klump på golvet. Bara jag slipper ha det. Spricka för att sedan sjunka ihop och klistra, limma och tejpas ihop. Bara jag vore smal.

Kroppen är tung som bly och jag orkar inte resa mig. Magen ger ifrån sig ljud om förhoppning om mat. Jag måste äta ikväll, quesadillas eller va det heter. Jag åt frukost idag, men har tränat bort det och mycke till för längesedan. Fast jag borde träna ännu mer, ännu hårdare och jag borde inte äta ikväll.

 

Bekymrad läsare

31 januari 2009 20:32

Sök hjälp, vännen! snälla!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Känslan när man inte tror det kan bli värre och när det ändå blir det.   Den känslan är en vanligt återkommande känsla nuförtiden. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag orkar inte med all skit världen ger mig. Jag funderar om det står i min p...

Samma visa åter igen, dessa jävla bakslag. Jag vill verkligen inte mer. Trots att jag har varit nere i den djupaste svacka under så många år försöker jag. Men hur lätt är det när man gång på gång på gång för dessa bakslag. vad har jag gjort f...

Haha jag fick en kommentar från en som undrade om jag verkligen ville leva. Klart som fan jag inte vill, känner hur din IQ flödar.   Hur många gånger har jag inte sagt att jag hatar denna världen? Jag måste vara född på fel jävla planet, för jag ...

Att det kan göra så obeskrivligt ont att mista någon man älskar så fruktansvärt mycket. I love you more than words can describe <3 ...

Ibland undrar jag. Ibland undrar jag om livet är värt detta. Ibland undrar jag om livet är värt att leva med alla dessa bakslag. Ibland undrar jag om livet ska vara såhär svårt att leva.   Är det värt det med all skit man får tillbaka. Id...