Idag är det en riktigt depp-dag.

Jag orkar inte göra någonting och jag känner inte för att göra något.

Timmtals timmar i sängen, kudden är genomvåt.

Jag kan nog krama ut den snart.

Jag kommer aldrig kunan gå vidare efter detta, Det går inte. Tro mig, jag försöker. Men jag kan inte. Den ända jag vill är att dö, jag vill verkligen inget annat. Jo, hat det som hände, kunde bli ogjort. Men det är totalt omöjligt, därför är döden den ändå möjliga utvägen. Jag orkar inte med denna världen. Jag hatar den.

Jag har till och med funderat ut hur mitt avskedbrev ska se ut till mina föräldrar. Jag tänker på döden och jag vill dö. Jag är inte det minsta rädd för jag vet att det är det jag verkligen vill. Jag passar inte i denna världen. Den är inte gjord för mig och jag är inte gjord för den.

Jag lider mer här än vad jag njuter av livet. Det ska inte vara så. Jag kommer bli lyckligare där borta.

Det ändå som hindrar mig är min familj. När jag tänker efter är det egoistiskt att bara dö. Men samtidigt så skulle det göra mig lyckligare, och de vill ju att jag ska vara glad och må bra. Så kanske de skulel förstå. Kanske. Jag vet inte. Jag vet ingenting längre, bara att jag vill försvinna från denna värld.

Jag vill skrika, jag vill slå, jag vill sparka, jag vill dö....