Gråt, gråt och gråt.

Det är vad min dag har bestått av och bestå av.

Jag kan inte koncentrera mig på något,

och alla tankar har hunnit ikapp mig.

och jag vet bara Aldrig mer...

och det gör så fruktansvärt ont.

Jag vet inte när jag kommer att komma över detta.

Nu känns det som aldrig, kanske att det tonas ner.

Men tårarna tar aldrig slut.

De har runnit nu i 15 dagar i rad.

Utan slut känns det som.

Det gör så frukatsnvärt jävla ont.

Ibland önskar jag att det hade funnits fler världar och när man blev besviken på en värld kunde man välja att flytta till någon annan bättre.