Åhh jag som inte skulle äta något igår, men mamma kom hem med sånt hälsogodis. Sjukt gott och jag kunde givetvis inte motstå. Tryckte i mig massor, sen blev det att hänga över toalettstolen när mina föräldrar hade gått och laggt sig. Det kändes som mina ögon höll på att ploppa ut, efter det var jag tvungen att sluta, men jag tror att jag fick ut allt.

Idag till frukost blev det lite fruktsallad, jag orkar inte med mammas tjat. Det är lättre i veckorna att skippa maten för att de är inte uppe när jag ska till skolan, alltså hoppar jag över frukosten, äter i skolan för att de andra inte ska undra, men sallad och slänga den andra maten. När jag kommer hem säger jag att jag ätit i skolan så slipper jag middagen.

Idag har jag räknat ut exakt vad jag ska äta och hur många kalorier det blir. Ska cykla till stallet och rida och nu ska jag snart hoppa en massa för ingen annan är hemma än jag. Om jag håller detta kommer jag förlora massor fler kalorier än vad jag stoppar i mig.

Sen gäller det bara att hålla det och inte tappa kontrollen och börja äta.

"All mat som ingen ser dig äta är onödigt, ät bara när någon ser"

Och så kom jag och mamma, eller mamma in i diskutionen om mat, IGEN. Det är det enda hon tjatar om hela tiden, och har falkögon på mig vad jag äter, när jag inte äter. Går inte göra någonting utan att lura henne.

Men idag orkade jag inte mer, så jag sa att nu äter jag inget så slipper hon hålla på att fråga. Vad ska hon göra om jag inte äter liksom?

Så middagen slapp jag, frukost va jag tvungen att äta eftersom jag sov över hos en kompis och hon vet inte än att jag försöker gå ner i vikt.

Nu gäller det bara att hålla motivationen uppe!!

Jag vill, jag måste, jag ska bli smal.

Helt helt sjukt, som jag skrev igår, jag åt som ett svin, riktigt riktigt många kalorier krängde jag i mig. Och idag, med känslans av en enormt uppsvälld mage igår efter alla bullar och skit ställde jag mig på vågen i morse. och jag hade gått ner. Okej du kommer min bekännelse, ingen vet vad jag väger eller hur lång jag är, Egenligen ville jag inte skirva det här för att då vet ingen om jag misslyckas, nu kan jag inte misslyckas, jag vill inte misslyckas så att alla säger "var va det jag sa?"

Längd: 173 cm

Vikt från början: 62 kg

Vikt idag: 57 kg

Mål: 50 kg

Igår och sen ett bra tag tillbaka vägde jag runt 57.5 Frossan igår tänkte jag att jag måste gått upp flera kilo, det kändes så iaf. Så ställer jag mig på vågen i morse 57 kg :O. Gck till skolan, utan att äta något, hem och vägde mig igen 56,7. Hur fan har detta gått till?

Kommer hektona smygandes för alla kalorier igår? Hur kunde jag gå ner idag.

Jag fattar inte, och jag är sjukt glad att jag är nere på 56.7

Fortfarande smällfet, men motivationen är på topp.

Druckit en kopp te med lite honung i, ska till stallet och rida och hoppa minst 1000 hopp idag.

Klockan är bara 14.57, jag kan fortfarande tappa kontrollen och äta idag, jag får inte helt enkelt, jag kan ju inte vandra runt som ett fetto livet ut. Men än så länge har jag inte ätit och då slipper jag hänga över toalettstolen.

´Nu hoppas jag som bara den att denna dagen aldrig komemr tillbaka. Har ätit massor och nu känner jag mig mega fet, magen är helt uppsvälld och jag fattar inte varför jag började äta.

Jag bara tappar kontrollen. Det kan gå bra men så fort jag äter något kan jag inte sluta, och de dagarna jag lyckas hålla mig undan mat och inte tar något får jag aldrig sånnahetsätnings dampsaker. 

Jag har velat bli smal i flera år nu, kanske ungefär 4 år, men jag har inte lyckats. Helt sjuk, sluta äta kan det vara så jävla svårt?

Första blogginlägget, vet egentligen inte varför jag gjorde en blogg. Vad ska jag skriva egentligen? kanske för att få lite kontroll över mig själv.

Jag vill bli smal, endel kanske tycker jag är töntig nu, men jag bryr mig faktiskt inte. Det är min kropp och jag får göra vad jag vill emd den utan att alla sla lägga sig i. Tydligen inte, det ända min mamma pratar om är att jag ska äta och bla bla bla

Mat är gott, men man blir tjock, jag vill bli smal ocg därför är det = så lite mat som möjligt även när det är svårt. Jag måste klara det.