Hlea min värld är just nu upp och ner.

Hela natten har tårarna forsat.

Hela förmiddagen lika så.

Jag vill helst bara gå och dö.

Seriöst.

Hade jag vetat hur man fick tag i en pistol eller hade en hade skottet avlåssats rakt in i skallen för länge sedan.

Hade jag vetat vilka tabletter man kunde ta för att försivnna från denna världen hade jag tagit dem.

Hade jag vetat hur man öppnar en flygplansdörr hade jag bokat första bästa biljett, satt mig i en taxi, åkt till flypklatsen, öppnat dörren när vi hade varit som högst upp och hoppat.

Hade jag haft droger, hade jag tagit en överdos.

Hade jag haft tillräckligt med mod hade jag dränkt mig själv i badkaret.

Alternativet är att ställa sig på ett järnvägsspår. Jag känner ingen rädsla för det. Jag har tänkt på det många gånger. Innan fanns det saker som stoppade mig, men nu när de inte finns kvar vet jag inte vad jag tvekar över, eller gör jag det?

Jag vet en sak iallfall, att den dödslängan jag känner inte är falsk. Jag hamnade djupt nere i träsket för 6 år sedan och jag kommer inte upp. Bara en lite bit innan jag trillar ner igen. Jag orkar inte ta mig upp och jag är mycket tveksam att jag någonsin kommer göra det.

Det blev ett misstag när jag föddes. Jag skulle inte komma hit, för hur kan man känna sig så vilse och att känna att man verkligen inte borde vara här när det är en sak man inte ens borde tänka på för det är så naturligt att man finns.

Jag känner bara att jag verkligen inte vill detta, att leva i denna världen...