Äntligen helg, äntligen ledig, ÄNTLIGEN UNDER DEN SVÅRA GRÄNSEN.

Ätnligen hamnade vikten under den svåraste gränsen på vågen i morse.

Och jag skuttade av lycka. Nu känns det inte lika jobbigt längre.

Sen kommer säkert en ny gräns som är svår igen att komma under.

Men då kommer den gränsen iallafall vara lägre.

Åhh jag är påväg till smalheten.

Jag längtar så.

Inte nu, men snart är jag förhoppningsvis där.

Perfektion.

Så va det höst. Kall deppig höst.

och jag hatar mig själv för att jag är så fet, lat och äcklig.

För att jag inte går ner så mycket i vikt som jag borde.

Allt för att jag är för lat och ahr en dålig själv diciplin.

Jag hatar mig, hatar hatar hatar.

Jag hatar fettet som omringar min kropp.

Det är äckligt, otroligt äcklig.