Gå och dö, ja det känner jag för just nu.

För idag är jag så sjuk bitter.

För allt.

Exakt allt.

Mitt liv.

Killar.

Vänner.

Min kropp.

ALLT.

Jag hatat allt idag. Jag orkar inte med mitt liv. Jag vill inte leva mitt liv, detta livet. Allt blir alltid fel. Jag känner mig så sjukt ensam. Visst jag har några underbara vänner. Men några har flyttat till andra orter. Några har andra som de är bättre vänner med, trorts att de är underbara.

Jag kommer aldrig hitta någon kille som vill ha mig. Jag kommer vara ensam hela livet. Det är ingen som vill ha mig. För att jag är så sjukt äcklig och fet. Jag önskar jag hade någon som hade funnits där, stöttat mig, någon man kunde göra saker med och någon som älskade en no matter what. Men nej, jag komemr aldrig hitta någon. Alla män är svin, det finns några minigrisar, men antingen är de upptagna eller omöjliga att hitta.

Jag hatar min feta äckliga kropp. Jag äter fast jag är tjock, kan jag inte bara sluta att äta. Och mitt dumma dumma ben som gör att jag inte kan träna. Alltid ska allt som sagt alltid bli fel.

Jag hatar att min syster inte ritkigt fattar min situation. Hon fattar inte hur dåligt jag egentligen mår, och säger bara att man få ta tag i sitt liv och försöka göra något åt det, men det är inte alltid det går. INte när man redan fallit längre när man trodde det var omöjligt att falla mer.

Jag hatar att mina föräldrar är sjuka, jag orkar inte gå med tankarna hela tiden att det skulle hända något och att de försvinner. Det skulle jag inte orkat. Jag hade hoppat framför första bästa tåg. Vilket känns som jag redan är nära.

Jag hatar att mina bästa vän, mina andra hälft, den jag levde för, den som alltid gjorde mig glad och lycklig. Den som förstod fast han inte kunde prata eller visa känslor på samma sätt som en människa kan. Den som alltid fanns där och lyssnade. Den som jag av hela mitt hjärta älskade. Mer än någonting annat.

Jag hatar att världen ska vara så fucking orättvis, att ta ifrån mig det som jag verkligen mådde bra av.  RIP älskade älskade du <3<3

Jag hatar att jag inte vet vad jag ska göra med mitt liv.

Jag hatar mitt liv helt enkelt.

Det finns inte riktigt något att leva för.

Det är söndag. Och jag är bakis. Eller lite halv lullig fortfarande.

Jag vet inte vilket av det som stämmer bäst in på mig just nu.

Hade en jättekul kväll igår, som dock resulterade i alldeles för många kalorier, och idag ahr jag ångest, vågar verkligen inte väga mig idag alltså. Nu blir det riktig svältkur någon dag innan jag vågar hoppa upp på vågen igen.

Nu blir det ipren lite vatten så återkomemr jag senare idag.