Det är väll ensamheten som tär på en mest.

Att aldrig ha någon där.

Att aldrig ha någon att prata med.

Aldrig få ut allt detdär man behöver få ut för att på bättre.

Det känns verkligen som jag skrev igår.

Jag känenr mig osynligt för alla här hemma.

Ingen ser mig.

Kanske har de mycket med sig själva.

Men jag mår också dåligt.

Jag mår piss.

Att ta bussen till stationen och hoppa framför ett jävla tåg,

är mer lcokande än någonsin.

Tänk så lätt det hade varit,

Jag hade sluppit denna värld.

Visst är det mitt ansvar förbättra situationen.

Men jag har heller ingen hjälp.

Ingen hjälpande hand.

Och jag klarar inte av detta själv.

Jag vet det.

Jag har åkt så långt ner till botten.

Och jag klarar mig inte upp själv.

Jag måste ha hjälp.

Men frågan är om det hjälpen finns att få.

Jag är väldigt tveksam över det.

Så därför är det kanske dax att säga adjö till världen

 

Brizen

23 oktober 2009 13:17

Ge aldrig upp! du går igenom en tung fas bara lovar!!
Försök att nämna det, prata om dina känslor. Värt försök. Annars; vänd dig till någon annan.

Lägger en bön för dig.

Ta hand om dig/Brizen

 

"Brizen"

23 oktober 2009 13:18

Glömde lägga in adressen/bloggsidan.

Nu så..

/B

http://brizen.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Känslan när man inte tror det kan bli värre och när det ändå blir det.   Den känslan är en vanligt återkommande känsla nuförtiden. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag orkar inte med all skit världen ger mig. Jag funderar om det står i min p...

Samma visa åter igen, dessa jävla bakslag. Jag vill verkligen inte mer. Trots att jag har varit nere i den djupaste svacka under så många år försöker jag. Men hur lätt är det när man gång på gång på gång för dessa bakslag. vad har jag gjort f...

Haha jag fick en kommentar från en som undrade om jag verkligen ville leva. Klart som fan jag inte vill, känner hur din IQ flödar.   Hur många gånger har jag inte sagt att jag hatar denna världen? Jag måste vara född på fel jävla planet, för jag ...

Att det kan göra så obeskrivligt ont att mista någon man älskar så fruktansvärt mycket. I love you more than words can describe <3 ...

Ibland undrar jag. Ibland undrar jag om livet är värt detta. Ibland undrar jag om livet är värt att leva med alla dessa bakslag. Ibland undrar jag om livet ska vara såhär svårt att leva.   Är det värt det med all skit man får tillbaka. Id...