Jag hatar mig själv. och jag fattar inte att jag står ut med mig själv

jag är så jävla misslyckad och så sjukt trött på den jävla ätstörningen.

Den FÖRSTÖR mitt liv.

Den FÖRSTÖR mig.

Den FÖRSTÖRDE min "bra"iga relation till mat, som det var innan.längesen

Den FÖRSTÖR min relation till mina föräldrar

detn FÖRSTÖR min relation till vänner

Den FÖRSTÖR mina intressen

den FÖRSTÖR jävla fu'king allt.

hata hata hata

Och inte förräns jag är smal kommer jag ha ork att bygga upp allt dethär. MEN då är det redan försent.

Det snöar ute, omg det snöra, det är november.

Här snöar det inte ibland förräns januari.

Och den lägger sig på marken.

Det är säkert nån centimeter än så länge.

Det kommer bli kallt, redan kallar än vad det är.

Det blir koftor, vantar, mössa, halsduk, dunjacka, raggsockar, långkalsonger och massor av koppar med varmt te :)

Igår åt jag middag hemma, trots i skolan.

Men kompenserade det med att bara äta lite lite sallad i skolan

och tog int mycket mat hemma.

Åt bara för att pappa fyllde år, kändes sjukt taskigt annars om jag inte sitter mer och äter, det är ju trots allt hans dag.

Men jag höll mig och åt inte mycket, det burkar bli tvärtom, jag lixom passar på typ. Men allt har vänt. Jag hetsäter inte, jag spyr inte längre. Inte ens varit nära att hetsäta. Det är så otroligt skönt.

Vet inte vad jag väger alls, får väll göra det snart.

Just nu är jag förkyld deluxe.