Ja, snacka om att min magsäck har krympt.

Åt soppa till middag idag, var tvungen av mina föräldrar.

När jag ätit 1 dl soppa var jag proppmätt och jag fick nöd och näppe ner

den andra decilitern som jag var tvungen att äta upp. Jag fick verkligen kämpa för att få ner den. Fick spring i benen och bara vred och vände mig.

Jag fick ner soppan, men nu är jag dö mätt. Jag vill bara spy upp allting.

Nej nej nej det ska jag inte göra. Bättre jag rör på mig istället.

Och så tänker många nu, ofta man blir mätt på 1 dl soppa!!

Det trodde jag aldrig heller innan och tyckte alla var dumma i huvudet när jag läste att de var mätta efter ett äpple eller knappt en yhalv potion mat.

Nu fattar jag. När jag äter ett äpple nu för tiden kan jag också bli proppmätt. Inte bara mätt så att hungerkänslorna försvinner utan proppmätt som att magen krampar och bara känner för att krypa ihop till en boll och försvinna tills det gått över. Mamma åt knäckebröd till, men för att slippa de extra kalorierna skyllde jag på mina munsår, ( har feta munsår ), och att det började blöda i morse när jag tvingades i frukost av pappa.( sant )

Visst kan jag få ner mer, jag fick ju i mig den andra decilitern,

kanske är bara den proppmätta känslan en inbillning.

Fortfarande vet jag inget längre.

Jag vill bara bli smal och vacker.

Få höjt självförtroende och gillas av alla.

Nu är jag bara ett fett misslyckat missfoster

som är värdelös, fet ful och äcklig.

Jag känner inte mig själv längre.

JAg vet inte vem jag är.

Jag hittar inte mig själv.

Jag är borta.

Det skrämmer mig.

Huvudet snurrar, hjärnan hänger inte med.

Vädret är hemskt, det blåser en massa och regnet piskar ner.

Jag skäms, skäms över mig själv.

Tnkarna är extremt jobbiga.

Magen värker, ögonen suddiga och kroppen tung.