Lyckan blev inte långvarig. Som alltid annars.

Eller lycka var kanske ett något överdrivet ord.

Innerst inne vet jag alltid att det bara blir för några dagar.

Men hoppas alltid på längre, men det går inte.

Jag kan inte vara glad i flera dagar i rad, max en vecka.

Mer är omöjligt och så har det varit i typ 6 år snart.

Men världen tycks aldrig tröttna på att gå emot mig gång på gång.

Jag har sagt det många gånger innan, men snart orkar jag inte mer.

Jag har börjat spy igen, efter ett ganska lång uppehåll måste jag säga. Det är så sjukt äckligt, men vad gör man om man är dum i huvudet. Jag kommer aldrig sluta, för jag blir aldrig lycklig. Jag hoppas att jag blir det en dag om det då inte är försent.