Ska man behöva tänka att man borde skjutas för att man har ätit lite mat?

Att äta som är helt normalt.

Att varje gång knuffas ner av ångesten

 för att man ätit det som gör så vi kan

leva och att allt ska fungerar i kroppen.

Jag borde skjutas för jag har ätit idag.

Mot pannan och pang.

Idag hade jag sov morgon i skolan.

Vilket resulterade i en långpromenad, eller ja, 1 timme och 20 minuter ungefär, innan jag skulle sticka till skolan. Kanske 300 kalorier iallafall.

Drack ett glas pressad apelsin 40 kalorier, och slängde ut yoghurten i vasken. Jag måste helt enkelt göra det när jag bestämmer mig för att ta yoghurt i till frukost. Det är ett tvång.

Men det är inte ett tvång att slänga mackorna i soporna när jag tar det, även fast de hamnar där allt oftare.

Sen har jag varit i stallet och det blir ungeför 200 kalorier minus.

Mat har det blivit en bit macka med lax 100 kalorier, 2 bullar = gå och dö 200 kalorier.

Totalt än så länge idag ligger det på 340 kalorier in och 500 kalorier ut.

Nöjd? LÅngt, långt ifrån

Tjock, ja det är den tanken som snurrar i huvudet just nu.

Magen krånglar också, bubblar på en konstigt sätt den inte gjort innan.

Vägde mig i morse, FETTO. Men jag säger det, 58,2 kg och jag är en val.

En fet jävla val som bara trycker mat. Jag är skabbig, äcklig och fet.

58,2 kilo, 3,2 kilo att gå ner tills jul, helst mer eftersom det inte är så mycket och jag har ju trots allt 21 dagar kvar.

Matintag idag:

Frukost: En pressad apelsin 40 kalorier

Lunch: skollunch, fisk en halv potatis 200 kalorier

Middag: inget

Övrigt: 1 torkad aprikos 16 kalorier

Totalt: 256 kalorier

Träning: ca 500 kalorier

Nu ska jag gå ner och koka en kopp te. Imorgon blir det vägning igen.

Idag har det i princip spöregnat hela dagen,

och emd att par gympadojjor som läcker gör inte sakn bättre.

Tro mig.

Imorgon blir det vägning, hoppas jag vågar skriva det här, och

att jag vågar ställa mig på den hemska vita saken som står och

hånskrattar mig upp i ansiktet varje dag, för att sedan bli beroende av den.

Ja, jag är konstig, men inte unik om man säger så.

13 dagar kvar i skolan, och jag kämpa för att hålla ut, men inte på när som jag kämpar med cp tankar och cp ångest.

Men en dag kommer väl min lyckliga dag ockå, sluta aldrig tro.

Tack för pepp kommentarer !! :)

Det hjälper faktiskt.

Max väga 55 kg till julafton och jag har 23 dagar på mig,

och jag kommer lyckas, jag vet det.

Och om jag inte går ner så ska jag hålla vikten kvar där.

Sen rasa.

Detta gör jag för min egen skull. Jag orkar inte alla dessa tankar och ångeststunder för att jag är fet.

Jag är i ett stort behov av nya jenas men har inte köpt nya på säkert 1 år, har ungefär bara två att byta med. På grund utav att jag inte vågar prova jenas. Jag vågar inte så där i provrummet och känna mig som världens fetaste val. Jag vågar helt enkelt inte köpa nya jeans förräns jag är nöjd, iallafall mycket smalare.