Det känns som om att jag håller på att falla ihop igen.

Bit för bit försvinner.

Efter ett par bra månader av uppbyggnad,

börjar allt nu falla igen.

Det blev som jag egentligen visst,

jag orkar inte stå emot,

inte utan stöd av något eller någon.

Att själv hela tiden klättra uppåt tar på krafterna,

och tillslut finns det faktiskt inga kvar.

Men hade man haft en hjälpande hand som hade knuffat

en uppåt en liten bit då och då hade man kanske orkat uppför kanten.

Men icke.

För nu misshandlar jag mig själv.

Bryter ner mig, kastar mig själv utför kanten.